Skrattets helande kraft!
Bäst som jag låg där och åt min s.k lunch (jag tog lååånglunch idag) så ringde min mobil. En kär väninna ringde. Vi babblade på en bra stund. Och jodå,det var tungt och jobbigt,jag kände hur jag talade alltmer otydligt och det kändes som om luften tog
slut flera gånger. Och ändå kände jag mig upprymd och pigg efteråt. Hur kan det komma sig???!
Lars har svaret på den frågan för han satt inne i soffan när jag pratade med min vän i rummet bredvid. Efteråt sa han att han förstod vem jag pratat med för så som jag skrattat gör jag nästan bara när jag pratar med denna väninnan. Han sa att det var
längesen han hörde mig låta så glad.
Nu blir jag alldeles rörd. Bara av att tänka på det. För det är ju sant. Jag kände det själv. Så glad och upprymd har jag inte känt mig på länge. Den här väninnan och jag delar en humor som jag inte är så säker på att andra riktigt förstår. Men vi förstår
varandras små obetydliga skämt direkt och spinner genast vidare på det och snart skrattar vi ohämmat. Det är fantastiskt att få skratta så. Att få känna sig glad ända in i benmärgen!! För det händer så otroligt sällan numera.
Jag har kvar den känslan inom mig än. Trots att det gått många timmar sen vi skrattande tog oss igenom ett samtal. Ett under att vi över huvud taget kom fram till nånting vettigt. Men det gjorde vi! Och snart ska vi träffas!
Men nu ska jag sova😴
Godnatt.
