AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Frustrerad och ledsen...😓

Publicerad 2015-06-29 15:53:42 i Allmänt,

Det här förbaskade ätandet tar snart knäcken på mig!! Idag tänkte jag hålla mig till mina näringsdrycker nu på dan-tänker äta mat ikväll.
Jag drack en med svartvinbärssmak för en stund sen-men två gånger fastnade tog det tvärstopp i halsen! 
Det är fortfarande irriterande i min hals,jag vill harkla mig o hosta men inget av det hjälper. Det gurglar i min hals,jag är slemmig i munnen o ner i halsen... 
Vad ska jag leva av egentligen???
Är det redan läge för en knapp i magen?!! 
Jag vill inte...😓

Ensamheten👌

Publicerad 2015-06-29 08:06:36 i Allmänt,

Jag har tänkt och grubblat på mig o den jag blivit... Jag känner inte igen mig själv. Jag har blivit så osocial och kall. Jag drar mig undan mer o mer. Jag vill varken se eller höra andra människor. Jag vill bara få vara ifred. 
Det är inte schysst mot min familj! De lider ju utav detta... De vill nog helst ha tillbaka den "gamla" Ursula. Men jag tror att hon är borta för alltid. Jag minns knappt hurdan hon var...
Bara att hon var glad,positiv och uppåt!
Nu är jag bara en stor EGOIST!!
Jag har inte längre nånting att ge andra. Jag är alldeles för nergrottad i mitt egna elände,jag orkar inte längre bry mig om nåt eller nån annan!!
Jag är inte säker på att detta BARA beror på att jag fått en tråkig,obotlig sjukdom. Den här ensamhetssökande kvinnan har nog alltid bott i mig.
Periodvis!
Jag har nog alltid själv velat VÄLJA om jag ska vara ensam eller social. De gånger jag valt ensamheten så har min vilja varit MIN,vad än "alla andra" tyckt om det.
Många är rädda för ensamheten. Det finns t.o.m en del (även i min närhet!) som tycker att självvald ensamhet bara är jättekonstig. Det finns de som sagt åt mig att "skärpa mig" - att jag inte "kan" eller "får" bete mig så konstigt=välja ensamheten före det sociala.
DET KAN JAG VISST!!
För var står den regeln att man MÅSTE prata med allt o alla närsomhelst??
"Andra kan tycka att jag är konstig" om jag drar mig undan har jag fått höra!
OCH????
Då är jag väl konstig!
Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad "andra" tycker o tänker om mig. Jag är snart 50 år och jag tycker nog att jag borde få välja själv hurdan jag vill vara. Det bästa är väl ändå att vara sig själv..?? Att inte försöka vara någon som man inte kan identifiera sig med..? Jag vet inte vart jag vill komma med mitt resonemang egentligen...jag vet inte ens om det har med min sjukdom att göra. Just nu så orkar jag helt enkelt inte att vara social! Jag orkar varken prata med nån eller hålla på att skriva en massa mail... Jag är ledsen! Jag hoppas att jag inte sårar nån. För det beror ju inte på någon annan än mig själv.
De senaste åren,under mitt sjukdomsförlopp,så har jag ständigt fått höra att jag måste lugna ner mig och tänka mer på mig själv!! "Alla" har sagt det till mig...
Men nu gör jag precis så!! Och "alla" borde vara nöjda... Men nej! Nu är jag alldeles för egoistisk och osocial.
Såhär "får" man inte bete sig!!
Nähä....
Men jag gör det ändå!!
Det finns mycket man inte får göra men gör ändå😂
Det är kanske inte så mycket utav IBM-besvär i detta. Men att få en obotlig sjukdom har fått mig att se på alla små och stora problem med helt nya ögon!
De problem som tidigare var så stora har nu blivit pyttesmå och obetydliga. Samtidigt som små små problem blivit enorma för mig.
Det finns oftast ingen logisk förklaring till att vissa problem blivit så stora. Jag kan inte förklara för den som ifrågasätter mitt ställningstagande. Åtminstone inte för den som inte har nån empati eller förståelse för andras bekymmer,såna som bara ser världen med sina egna ögon.
Jag ska nog ta tag i mig själv och göra nånting åt min situation! 
Jag ska göra mig i ordning,förbereda mig! Och sen sätta mig i min bil och ta mig ner till stugan för att möta mina demoner!! Jag misstänker att jag gjort problemen alldeles för stora i mitt eget huvud! När jag väl är därnere så är de inte särskilt bekymmerssamma!!
Jag brukar fungera så... Jag tänker att allt är så negativt,gör det så stort i mitt huvud och sen blir jag förvånad när det faktiskt blir ganska bra☺️
Så det är väl dax att ta tag i mitt liv!!
Därmed tänker jag nu gå upp,äta frukost och möta måndagen😃

Fel på mig!!

Publicerad 2015-06-28 08:20:36 i Allmänt,

Jag har lite beslutsångest...
Jag vet inte om o när jag ska åka ner till stugan...
Jag vill ju självklart vara där hela tiden!! Jag älskar att vara i vår stuga där livet är så enkelt och så smidigt!
Nu ska ju sommaren komma tillbaka dessutom (påstår dom!!)
Men så är det detta med alla människor! Jag vet inte om jag pallar med dem...
Jag mår jäkligt dåligt här hemma nu bara av att tänka på allt folk...😓
För där nere finns dom ÖVERALLT! Och rätt var det är så står det nån i trädgården...😓jag vill inte ha dom där! Jag vill vara ifred.
Det är därför det är så skönt att vara där på vintern....
Jag har förberett allting för en "flytt" till stugan-jag har ju storstädat hela huset, jag har tvättat o strukit upp allt (både sånt som jag vill ta med dit och sånt som jag lämnar kvar hemma!) Jag har t.o.m börjat packa.
Ändå tvekar jag,,,
Jag känner ju att jag "borde" åka dit. Stugan ska ju användas! Utnyttjas så mycket som möjligt!!
Ebba o Alex flyttar vidare på tisdag! Då drar de till Lysekil för att jobba istället. Så efter det står stugan tom...och det är ju synd..
Ändå tvekar jag...
Mina fysiska besvär blir så mycket bättre där nere. Men omständigheterna gör att jag inte tycker att det är värt det. Det måste ju vara nåt allvarligt fel på mig???!!! 
Men det är nånting som tar emot!!
Jag mår nästintill illa när jag tänker på det! Jag vet inte hur jag ska komma över det. Jag VILL ju tycka om att åka ner. Men det bara går inte.
Det finns en annan orsak utöver "alla människor" men jag klarar inte av att skriva det! Det finns vissa saker som jag bara inte kan dela med mig utav!! Faktiskt!
Så jag får ligga här hemma och lida...
Mitt psykiska mående är min största fiende!! 
Tyvärr....
Jag ska snart gå upp och känna hur min kropp mår idag😊hoppas den känns pigg👌

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela