AttLevaMedIBM.blogg.se

Ikväll fick jag kolla på allt det där ensam. Och jag måste säga att det är inte lika skoj... Vi brukar alltid kommentera det som händer på TVn jag o gubben. Vi skojar mest om det som utspelar sig därframme. Eller klagar.

Och ikväll var det final i Farmen! Som vi följt hela vintern! Med deltagare vi tyckt om och med deltagare som vi inte tyckt om. Vi brukar tycka lika.

Men jag måste erkänna att det var inte alls lika skoj att titta på finalen själv... Jag funderade ett tag på att strunta i det och kolla tillsammans med Lars när han kommer hem. Men nyfikenheten tog överhanden. Jag kunde inte låta bli att titta. Och det gick precis som jag (vi) ville!! Phu...var lite orolig ett tag... 

Men...jag kunde ju inte dela det med Lars...

Sen var det dags för Robinson! Också ett program vi följt genom åren. Ikväll var det premiär för årets omgång.

Och jag saknade Lars när jag hade åsikter eller tyckte att nåt var knasigt,roligt eller jobbigt. Jag vill ju dela sånt med honom...

Så tänker jag såhär; jag tror det är nyttigt att längta efter varandra ibland. Och det är ju alltid "värst" för den som är hemma...

Men jag är jätteglad för Lars o Ebbas skull! De har kanonväder! Idag var det över 25 grader och klarblå himmel. Då blir man ju lite avundsjuk... Här utanför viner vinden och det slår och bankar nånstans. Usch. Avskyr blåst. Tur jag får stanna inne🤗

Jag tror att jag håller på att åka på nån skit. Förkylning eller nåt... Mitt huvud är tungt. Jag är lite täppt o snorig om vartannat. Och i halsen har det börjat boa ihop sig. Det är segt slem,ja egentligen är det väl saliv,som täpper igen min hals. Och hur jag än kämpar och sliter med att försöka svälja ner det så har jag inte tillräckligt med kraft i de där halsmusklerna. Jag satte dit ett plåster bakom örat innan. Det brukar ju lindra något...

Jag hoppas inte förkylningen blir värre heller. Att jag har klåda på kroppen tror jag har med förkylningen att göra också. Infektion eller virus???! Vad vet jag! Jag har dålig koll på sjukdomstermer! Har fullt upp med att leva med några tråkiga sjukdomar. Då orkar man inte ta till sig så mycket mer i den vägen.

Inte jag iallafall.

Nu måste jag skriva av mig lite angående mitt tal. Min slappa mun... Det blir bara värre o värre o värre... Jag hör det själv. Det är flera ljud som jag inte kan säga längre. Och jag sluddrar. Inte så som man gör när man är berusad. Nej det är mer som att luften pyser ut på fel ställe och vid fel tillfälle. Jag kan ju inte spänna läpparna. Jag kan inte forma dem till en pussmun ens...😘 Läpparna nästan fladdrar utan minsta spänst i dem.

Jag frågade Marcus om han tycker att jag talar otydligt. Bad honom svara ärligt. Och jo. Det tycker han... Så det är inte inbillning...

Jag pratade med min moster i telefonen igår. Det började bra. Men snart kände jag hur jag började sluddra och inte kunna göra vissa ljud. Samtidigt så tar luften i lungorna slut efter att jag pratat mer än jag brukar.

Och jag blir så tröt så trött så trött...

Att inte kunna prata när och hur man vill,hur mycket man vill,ser jag nästan som det värsta handikappet jag har just nu.

Visst,jag kan inte äta. Men å andra sidan får jag nog i mig mer näring än de flesta andra gör. Och jag får definitivt inte i mig en massa onyttigheter. 

Jag måste ha stöd när jag går. Om det så är krycka eller en kundvagn.

Jag kan inte gå för långt,för länge. Då ökar risken för att jag ska ramla...

Men helt ärligt så känner jag inte att de där grejerna är "så farliga". Jag kan leva med dem. Ja jag tycker t.o.m att det är ganska ok att åka rullstol eller handikappsscooter.

Men att inte kunna prata så mycket som jag vill... Det är tråkigt. Det hämmar mig dessutom i mitt sociala liv. Jag undviker helst att befinna mig bland mycket folk som jag kanske måste prata med...

Då är det tur att jag har mitt skrivande. Att skriva av mig är det bästa sättet för att hålla mig ifrån den värsta galenskapen. Och ifrån depressionen... Om jag inte skulle kunna skriva av mig varje dag så skulle jag nog inte orka.

Men ibland är jag så rädd att jag ska mista talet fullständigt. Hur ska jag stå ut då...? 

Och hur ska nån vilja umgås med mig...? Det blir ju endast envägskommunikation... Det tröttnar man ju snart på.

Samtidigt så är det ju ändå tur att jag inte har det där behovet av att prata med och träffa folk var o varannan dag. Jag har inget emot mitt eget sällskap och alla mina hobbysar och små projekt. Jag har ju egentligen inte tid att vara social😉hihi.

Men vem har sagt att det inte är ok att vara social på nätet?? Jag tycker det är ett fantastiskt sätt att hålla kontakten med både nya och gamla vänner. Det är så kravlöst. Och man kan skicka en fråga till nån på morgonen och få svar när den andre kommer hem på kvällen och har tid att svara... Sånt gillar jag!!

Jag älskar att kommunicera via sms,messenger och mail!! 

Det har jag gjort ett bra tag,långt innan jag blev sjuk. Och i och med utvecklingen av mina sjukdomar och olika tillkortakommanden så har jag ju insett att det är just så jag kommer att få vara social i fortsättningen.

För mig känns det helt ok! Ja t.o.m mer än ok.

Nu är det hög tid att sova.

Godnatt.