En tråkig grej...
Jag har fått en kallelse till lungmottagningen på Ryhov i Jönköping. Det blir den 8/10. Det är en läkare och ett team som ska bedöma hur de ska kunna hjälpa mig på bästa sätt med de hjälpmedel som finns att tillgå. Det känns ju skönt att de vill göra
allt lättare för mig.
Nu har det ju blivit väldigt jobbigt med andningen på sistone. Som jag tolkar det så beror det mycket på att jag dels talar mer just nu eftersom jag har delar av familjen hemma (jag vill ju vara trevlig och social!) men samtidigt så har jag varit lite
mer aktiv.... Då är det kanske självklart att luften inte riktigt räcker till. Jag har ju märkt detta vid andra tillfällen då jag pratat mer än vanligt (hos kuratorn t.ex)
Men idag var det t.o.m jobbigt att andas direkt på morgonen. Och när vi satt här och drack kaffe tillsammans så mådde jag så dåligt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det känns som att luften tar slut. Jag blir andfådd som om jag sprungit det
snabbaste jag kan så långt jag kan. Och det liksom bultar i bröstet på mig.
Jag kände att jag måste prata med nån som förstår sig på vad det handlar om. Då var vårdcentralen utesluten!! Dels så har vi visst inga läkare på vårdcentralen här i Anderstorp hörde jag nåt om,vet inte ens ifall den är öppen. Och att behöva ringa till
en annan vårdcentral där de inte känner igen mig och mina sjukdomar kändes inte särskilt bra. Jag tror faktiskt inte att de skulle kunna hjälpa mig med detta. Tyvärr...
Så jag ringde lungmottagningen i Jönköping. Jag tänkte; de har ju nu fått mig som patient så de kanske har nåt hum om vad det handlar om.
En sköterska ringde sen upp mig vid 11-tiden. Hon var väldigt vänlig och tillmötesgående. Men tyvärr har de ju inga akuttider på en sån avdelning. Och hon tycker absolut att den läkaren som jag ska träffa måste undersöka mig och göra en bedömning om vad
jag ska få för hjälp utifrån det resultatet. Det kan t.ex bli fråga om syrgas eller liknande. Men det sätter de inte in utan läkarens bedömning.
Men däremot sa hon att blir det för jobbigt så MÅSTE jag söka akutvård! Det är väldigt viktigt! För blir jag sämre kan jag få syrgas tillfälligt på akuten t.ex. Men hon kunde bara råda mig att fram till den 8e så måste jag försöka ta det så lugnt
som möjligt. Vila mycket och prata lite. Spara på mina krafter helt enkelt.
Det känns ju inte så jätteskoj direkt. Men samtidigt så känner jag ju att det är precis så jag måste göra. Och på nåt vis så kändes det ganska skönt att hon sa det till mig. Då känns det mer legitimt att verkligen ta det såhär lugnt och hålla käften!!
"För jag FÅR INTE prata för mycket!!" "Jag MÅSTE VILA!"
För det har de sagt på lungmottagningen!!
Så det så!!
