AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Trodde visst att jag var frisk...igen..☺️

Publicerad 2017-08-21 23:04:33 i Allmänt,

Ibland förbannar jag mig själv och min envisa tjurighet! Varför kan jag inte bara låta bli att försöka vara nån jag inte längre är?? Typ frisk och pigg😜

Jag hade planerat att slänga lite skräp,panta flaskor och handla. Jag tycker själv att jag blivit ganska duktig på att samla ihop papper,glas och plast i högar som jag sen åker och kastar i återvinningen. Så knäpp man är egentligen-sånt som borde vara en självklarhet får en att känna sig duktig varje gång man sorterat och slängt sitt skräp i rätt behållare! När jag sen pantat flaskor för 22:- och tryckt på välgörenhetsknappen så kände jag hur jag nästan pös över av stolthet. (OBS! Ironi!!)
Jag handlade hem mycket frukt och grönsaker. Försöker se till så att vi (eller mest Lars...) får i oss mer vitaminer. Jag gör juicer och smoothies👍🏼
Och till sist köpte jag lite mer höstliga blommor. Äntligen fick jag slänga mina fula pelargonior! Påminn mig nästa år,eller alla andra år framöver!,att jag aldrig mer ska köpa pelargonior!! Jag kan för mitt liv inte förstå grejen med dessa fula blommor! Alltså blommorna i sig är väl inte fula men dessa skaft som sticker iväg... För att en pelargon ska vara fin bör man klippa ner den hela tiden tycker jag. Så att inte dessa skaft och stjälkar skjuter iväg och gör blomman osymmetrisk och ful!!
Som sagt; äntligen fick jag plantera nåt vackert! En stor bollkryss👍🏼 (eller heter det ETT bollkryss...??) i en härlig terrakottabrun färg i en kruka på vår ena trapp. Och på den andra trappan blev det lila aster.
Nöjd med resultatet stannade jag äntligen upp och tillät mig lägga mig och vila.
Insåg att jag gjort nånting väldigt dumt som jag fick lida för då,och gör ännu...
Jag gick utan krycka eller annat stöd under min lilla utflykt idag. Min krycka är ju mitt stöd,min säkerhet. Den stöttar mig när jag stapplar och den hindrar mig nog ifrån att falla ganska ofta. Jag känner mig betydligt mer trygg med den i min hand. Men idag var den inte med. Och jag stapplade osäkert fram,spände varenda liten fungerande muskel i de delar av kroppen där det behövdes. Mest kring höfterna och ner i benen... Vilket resulterat i att jag nu har ont i varenda en av de där små,i vanliga fall,obetydliga muskler som finns kring mittpartiet av min kropp... Och då menar jag ONT! Riktigt jäkla skitont!!
Jag har tagit en värktablett och hoppas nu få sova gott och vakna utan smärta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela