Våren????
Vart tog våren vägen?? Här i Halmstad kan man tro att det är november... Det är grått,regnigt o blåsigt☔️
Jag som köpt blommor som jag hade tänkt plantera i några krukor härutanför.. Istället har jag fått vara inne och pyssla. Det är ganska mysigt det också.
Här i stugan är allt så mycket enklare. Här är så litet. Älskar det!!
För 10-15 år sen drömde jag om ett JÄTTEstort hus med stora ytor och rum plus massa förvaringsutrymmen!!
Men då hade vi 4 barn/tonåringar boende hemma hos oss!
Nu drömmer jag om ett litet litet hus på ett plan,lättskött och smidigt.
En dag så...
Tills dess får jag njuta av att ha det så bekvämt här i stugan.
För bekvämt är det! Och jag mår bra-bättre åtminstone!
Ikväll märker jag skillnad i hur jag mår nu o hur jag brukar må hemma. Trots att jag varit ganska aktiv idag,jag har rensat o torkat ur skafferiet och "alla"skåp i köket (det är ju inte så många!!)
Men jag gjorde ändå inte alla på en gång! Jag pausade lite emellanåt👌 ja,jisses vad jag lär mig😃känner mig så nöjd!
Men skillnaden mellan att vara hemma o göra ungefär lika lite och att vara här-det är hur trötta mina ben är!!
Skillnaden är så påtaglig ikväll!!
Jag bara känner hur mycket piggare😉 mina ben är ikväll än vad de brukar vara därhemma!
Det slog mig nyss vad det beror på:
Trapporna!!
Här finns ju inga trappor!!
Hemma har vi flera stycken!
Det är så svårt att förklara hur mycket bättre o lättare allt känns i mina ben... Jag är helt enkelt inte lika sliten!!
Ändå har jag ju som sagt gjort en del nytta.
Jag har nog aldrig tidigare känt så tydligt att trapporna påverkar mig så negativt... Jag är nästan lite chockad! Skillnaden är så stor....
När jag går där hemma,upp o ner för trapporna,så märker jag nog inte att jag blir sämre och att kroppen blir mer o mer sliten...det ändras ju lite allt eftersom... Men nu! När jag sluppit trapporna i ca 1,5 dygn så känns skillnaden så tydligt!
Jag får kanske ta o kontakta kommunen o säga att jag är redo för en trapphiss nu...
Jag har känt ett visst motstånd till att installera en sån därhemma.
Vill inte inse att jag faktiskt ÄR så sjuk så att jag behöver den.
Det är ju ett nederlag varje gång jag måste ta till ett nytt hjälpmedel.
En bekräftelse på att jag bara blir sämre o sämre.... Och att jag aldrig kommer att bli bättre än vad jag är just nu...det är den värsta tanken!! Den är så enormt stor den tanken...den gör mig så oerhört ledsen o sorgsen.
Vad ska det bli av mig...??😓
