Lite funderingar (igen)
På sistone har jag haft svårt att äta. Det är jobbigt att svälja. Jag måste "ta i" o verkligen tänka att: nu ska jag svälja. Detta gör att mat har blivit nånting jag liksom vill undvika. Att över huvud taget tänka på mat ger mej obehagskänslor. Så visst fattar jag att det värsta sitter i mitt huvud!!
Men,jag har alltid tyckt om att pyssla med mat,planera,laga o hitta på olika rätter(inte alltid lyckade dock😉). Att äta den har inte alltid varit så viktigt,jag blir ofta mätt av att smaka av den. Men nu orkar jag inte ens planera vad vi ska äta idag. Jag är inte sugen på nånting.
Tvingade i mej en tallrik gröt i morse,den åkte knappt ner,men den gav mej en mättnadskänsla iaf. Om det inte var för att jag trots allt känner en viss hunger o att min hjärna tycker att jag måste äta så hade jag lätt kunnat strunta i det! Förknippar mat med obehag o äckel. Vill inte sätta i halsen. Det är ansträngande att äta. Önskar att jag slapp. Som tur är så gör jag ju inte åt så mkt energi så det gör ju inget om jag inte äter.
Borde ju eg vara glad för detta eftersom jag känner mej fet o äcklig,borde ju kunna gå ner några kilon. Men helt ärligt så skiter jag i vilket! orkar inte bry mej...
Men nånting som jag verkligen bryr mej om o oroar mej för är (återigen!) Försäkringskassan!! Tänker att snart står dom här o säger att jag måste börja jobba!! Visst,det måste jag!! Men jag har så svårt att tänka mej med VAD!! Jag vill ju bara vara Husfru på Henjahemmet!! Jag är livrädd för vart de tänker skicka mej!!
Så är jag ännu räddare att de ska tro att jag bluffar!!! Jag läste på Aftonbladet innan om hur FK jagar bidragsfuskare!! Det stod om några som bluffat till sej MILJONER!! Båda hade muskelsjukdomar!!! Så varför i helvete ska FK tro på MEJ-att jag har en muskelsjukdom?!!
Jag kanske bara fejkar för att jag tycker det är så jävla roligt att gå här hemma o pyssla lite o ha d gött?!!? De känner ju inte mej så varför skulle de inte få för sej nåt sånt?? När nu min specialistläkare i Linköping undrar om det verkligen ÄR inklusionskroppsmyosit jag har...
På tal om det så hoppas jag att jag snart får nåt resultat från det där obehagliga provet jag tog sist i Linköping...
Jag är väldigt låg idag(som ni märkt!)jag oroar mej o tänker för mycket..är allmänt ledsen pga av sjukdomen,rädslan för FK,rädslan för framtiden men framför allt rädslan för hur det ska gå för mamma😥
Orkar egentligen inte skriva om,tänka på det. Men vi var inne hos henne igår..😪allt känns bara för jävligt!!
När ska livet bli lite ljusare????
