AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Irriterad...

Publicerad 2018-12-07 11:10:09 i Allmänt,

Jag har varit och handlat. Först var jag på apoteket och sen på Ica. Det tog inte ens en timme. Svärdottern var med och tog hand om det tyngsta,dvs hon packade och bar kassarna. Lyxigt.
Vi packade upp tillsammans här hemma och sen däckade jag!! 
Nu ligger jag här igen!! Andfådd och matt! I min säng....
Det är fan inte roligt alltså! Jag blir så fruktansvärt arg och besviken över att det ska behöva vara såhär. 
Innan vi gav oss ut så konstaterade jag att idag var det en bättre dag. Andningen var inte lika besvärlig som den varit de senaste dagarna. Att jag vilat och tagit det väldigt lugnt har gett resultat. Det kändes bra helt enkelt.
Och så blir det såhär!!
Efter en timmes aktivitet!
Är det konstigt att jag blir ledsen och besviken? Förbannad och frustrerad?!
Vad är det för liv jag lever egentligen?? 
Vad är det för mening med att kämpa på när det alltid slutar såhär.... Ska jag nöja mig med att vara sängliggande? Är det så mitt framtida liv ska se ut? 
Men jag kan inte tillåta mig att deppa ihop nu!!
Jag gör det bara inte!!
Jag tänker banne fortsätta städa,handla,pyssla och laga mat!! 
Att stunderna i sängen blir både fler och längre får jag ta med i planerandet av mina dagar! Men jag tänker fortsätta att åtminstone göra EN större ansträngning varje dag! Idag har jag handlat. Det får bli denna dagens utmaning. Utöver det ska jag fixa lite mat två gånger. Men jag har planerat enkla måltider så det kommer inte att bli några problem. 
Däremellan stannar jag i sängen!
Jag är så innerligt glad och tacksam över att ha min säng placerad så centralt i huset. Det har gjort det så mycket lättare att verkligen gå och lägga mig och vila. 
För den vilan jag får i sängen är så mycket bättre än den jag får i t.ex soffan.
Här i sängen får mina muskler den vila och avlastning de behöver. 
Sådärja. Nu har min ilska och frustration lagt sig. Jag andas mer normalt och jag känner mig snart redo att gå upp igen. Jag tänker förbereda lite lunch till familjen innan jag själv ska äta. Sen får de värma på den när de blir hungriga. Det är fredag och sambon o sonen slutar klockan 13. Ibland vill de äta direkt men ibland har de saker att fixa med först.
Det passar mig utmärkt!
Jag tänker ligga här och viläta några timmar i eftermiddag! Längtar!😉

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela