AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Andningen...

Publicerad 2018-12-06 07:57:49 i Allmänt,

När andningen är tung redan när jag vaknar,då känner jag mig inte på topp. Jag minns t.o.m att jag drömt om att jag hade svårt att andas inatt.
Jag är dålig på hur kroppen fungerar,på kroppens anatomi,funktion och sammansättningar. Men rent logiskt så tänker jag att om jag inte orkar fylla på mina lungor med tillräckligt med luft,då kanske inte mina muskler och olika organ heller får den syre de behöver för att fungera som de ska...??
Eller tänker jag fel?
Jag riktigt känner hur min övre vänsterarm är trött,det liksom sticker i den som när man tagit ut sig för hårt. T.o.m i armvecket känns det annorlunda.
Mitt högra ben är sticksigt och trött. Jag har ont upp i höften och där man böjer upp låren till t.ex sittande ställning.
Jag mår som bäst när jag ligger helt still.
Jag är inte ens säker på att jag kommer att orka rita nåt idag. Bara att hålla i mobilen är ansträngande.
Och jag behöver ta djupa djupa andetag för att fylla upp mina lungor till bredden! Jag vill att de ska svämma över!! För jag känner att jag BEHÖVER all luft jag kan få!
Jag ska strax gå upp och andas in "vaddetnuär" genom min inhalator. Den ska jag tydligen använda två gånger om dan. Men helt ärligt så vet jag inte om det gör nån nytta. Jag tyckte ju att det kändes bra direkt efteråt men....
Jag gör det ändå. Det kan ju inte skada.
Fan vad jag är trött på att vara sjuk och svag!
Jag känner mig både eländig och gnällig.
Och jag som hatar gnälliga människor...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela