AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Helt sjukt!!

Publicerad 2019-01-01 18:34:43 i Allmänt,

Det har hänt nånting så vansinnigt konstigt så  jag vet inte hur jag ska tackla det... I mitt huvud snurrar det bara runt runt runt...
Jag genomled förmiddagen med hostan från helvetet och kramp i halsen! Jag vet inte hur många gånger jag stod böjd över diskhon och försökte klökas upp det slem som täppt till min strupe. Jag vänjer mig aldrig... Jag tycker att det är vansinnigt obehagligt. När halsen krampar och strupen är full av slem och skum... Då hinner jag tänka flera obehagliga tankar och scenarior som alla slutar på samma sätt.
Det är inte roligt...
Jag mådde bara sämre och sämre. Till slut frågade Lars om han fick ringa akuten. Han orkar snart inte stå bredvid mig och inte kunna göra nånting för jag är en tjurkärring!
När frågan kom så var det som att nånting inom mig löstes upp och jag sa tacksamt "jatack,gör det"
Han fick ringa 1177 och rådfråga,de ställde många frågor och sen rekommenderade de oss att bara åka in till akuten. 
Jag kapitulerade. Jag kände att "jatack-lägg in mig!" Jag orkar inte mer.
Jag slängde t.o.m ner lite ombyte och toalettsaker. Beredd på en (eller fler) nätter på sjukhus.
Väl på sjukhuset fick vi vänta lite men sen fick vi träffa en undersköterska och en sjuksköterska. De var lite korta mot mig först. Precis som jag fasat för. De undrade säkert vad jag var för märklig typ som söker akut vård för att jag är förkyld.
Men de frågade ut mig,Lars fick också svara på deras frågor. Och precis som jag anat hade ingen av dem hört talas om vare sig IBM eller LAM. De antecknade och tog reda på lite fakta. Sen fick vi gå ut igen för de skulle läsa min journal.
När jag blev inkallad igen så hade deras attityd ändrats totalt!! De förstod mycket väl varför jag var där.
Det visade sig att en av mina favoritläkare jobbade just nu. Samma läkare som inte vågade ge mig influensasprutan. Vilket han förklarat bra för mig så jag accepterade det faktum att jag ska ta Tamiflu om jag märker influensasymtom.
Det är ju svårt att avgöra själv tycker jag. Som nu t.ex... Jag känner mig ju mer förkyld än som att jag skulle ha influensa. Har googlat runt för att hitta skillnaden men jag har bara sett en förklaring som förklarar det lite. Influensan blir man sjuk av snabbt! Det kan gå från en timme till en annan!
Vi pratade en stund,jag och min läkare. Lars kunde också ställa frågor. Det togs även ett väldigt obehagligt prov i min näsa! En lååååång tops kördes in i min näsa och jag trodde den skulle peta ut genom skallbenet!! Satan vad ont det gör!!
Sen ville han göra en lungröntgen på mig. De körde iväg mig ner till röntgen,då passade Lars och Marcus på att åka och käka.
Sen möttes vi upp hos läkaren och där fick jag min dom!
JAG HAR INFLUENSA!!!
Hur i hela fridens namn har jag lyckats få den???!! 
Det är bara fem dagar sen den första patienten i Sverige fick bekräftat att hen hade influensa...
Jag fattar ingenting....
Marcus blev sjuk på julaftonskvällen. Varifrån fick han det? Det är ju den stora frågan. 
Han har inte varit jättesjuk direkt,mest hängig och matt. Och så har han haft hosta.
Lars har känt sig hängig,men inte jättesjuk. Fast han har vaccinerat sig. Men enligt min läkare så var vaccinet dåligt i år.
Både Ebba och Alma har smsat och sagt att de känt sig sjuka. Måtte inte dom få influensan!!!
Ebba ska åka på semester till Island om några dar. Och Alma ska ju börja på sitt nya jobb!
Men min läkare sa att vi ska uppmana dem bägge att uppsöka sin vårdcentral,berätta att deras mamma har konstaterat influensa och kräva att få Tamiflu utskrivet!
Så nu har Lars precis pratat med dem bägge två. De har lovat att fixa detta imorgonbitti. 
Vet ni vad...? Jag känner mig nog lite chockad... Jag var inte alls beredd på att det var influensa jag hade. Jag har ju hört att den inte kommit än. Men det är alltså FEM dagar sen de konstaterade det första fallet i Sverige. Sen dess har det tydligen exploderat.
Jag vet inte vad jag ska säga. Hur jag ska reagera. Jag får väl bara gilla läget...eller??

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela