Köksdag.
Jag har haft en sån där förmiddag som jag gillar så mycket. Jag har alltså stått i köket ganska mycket. Det är ju där jag trivs bäst.
MEN!!!
Ska jag behöva ge upp detta också???!
Allt jag gör tar nästan dubbelt så lång tid som det gjorde när jag frisk. Det finns så många små göromål som nästan blivit omöjliga för mig. Skala en lök. Skala morötter. Hålla i grönsaken jag ska skära. Eller korven... Hälla av potatis-eller pastavatten.
Hyvla ost. Klippa upp en tetrapack med krossade tomater. För att inte tala om att öppna burkar med konservöppnare...
Det är både finmotoriken och styrkan som gör att jag inte längre klarar av alla dessa vardagliga sysslor.
Matlagningen är ju det "arbetet" som jag klamrat mig fast vid. Det är ju det jag kan och tycker är så skoj.
Ska jag behöva ge upp detta nu också...?
Idag slängde jag ihop en mustig soppa med hackad paprika,gul och röd lök,färska klyftade tomater samt krossade tomater och bönor. Vegetariskt alltså.
Men detta hackande av grönsakerna höll på att göra mig galen!! Det tog sån tid,jag var fumlig och klarade inte av att skala varken lök eller vitlök. Jag kände mig så frustrerad!!
Idag var det ju även jobbigt att smaka av soppan... Min svidande tunga och gom blev knappast lyckliga av den heta,i dubbel bemärkelse,soppan som nästan frätte på de nästintill skinnflådda delarna.
Ska jag lägga ner matlagningen också nu??
