AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Ännu ett steg...

Publicerad 2018-10-13 00:03:45 i Allmänt,

Jag tog ytterligare ett stort steg,ja nästan ett kliv ut ur min comfortzon idag. Och det kändes helt ok. Faktiskt.
De senaste dagarna har jag ju åkt en runda med tRULLsan varje eftermiddag. Då har jag valt att åka rundor i min närmaste omgivning. Dessutom tillsammans med min svärdotter. Och det har varit lika mycket för hennes skull som för min. Jag har velat visa henne vår vackra natur här i Sverige. Och naturen kunde ju inte visat sig från en bättre sida än den gjort de senaste dagarna. Det har ju varit fantastiskt fint väder och naturen har varit obeskrivligt vacker.
Men idag åkte sonen och svärdottern iväg på en weekendresa. 
Jag tänkte först inte ge mig ut och åka. Men kände en rastlöshet och en längtan ut. Så jag och tRULLsan drog iväg in till samhället. Trots att jag var klädd i mjukisbyxor och var osminkad,såg rätt sliten ut. Jag gillar inte att visa mig sån. Men på nåt konstigt ovanligt sätt så fick jag en känsla av att "äh! skit samma!" Och så gav jag mig iväg!!
Och eftersom det var fredag eftermiddag och många i vårt samhälle slutar sitt jobb efter lunch på fredagar så var det gott om folk ute. Att vädret var fantastiskt gjorde ju sitt till...
Att jag vågade köra in på Ica och köpa två flaskor bubbelvatten var dagens stora överraskning!! Som jag såg ut dessutom!!
Det var verkligen ett JÄTTESTORT kliv ut ur min comfortzon!!
Men samtidigt så kändes det rätt skönt!!
Jag vågade. Jag brydde mig inte. Jag bara gjorde det! Och det känns häftigt!
Nu har jag rivit ytterligare några lager av min mur.
Efter rundan på Ica så åkte jag vår fina Storgata fram och tillbaka. Njöt av friheten. Solen. Och kände mig både lycklig och stark!💪🏼
Istället för att åka raka vägen hem så åkte jag några omvägar,mindre gator som jag inte åkt eller gått på på väldigt länge. Förr var jag ju ute och gick mycket och då gick jag alltid omkring på de där mindre gatorna och cykelvägarna i bostadsområdena. Man tar ju inte gärna bilen och åker omkring där om man inte har ett ärende... Men att köra runt med tRULLsan där känns ju ungefär som att vara ute och gå.
Det blev dagens höjdpunkt! Min sköna runda med tRULLsan! 
Tyvärr måste jag erkänna att det känns i min kropp när jag åkt såpass långt. Att sitta sådär så länge påverkar mina muskler och även min andning. 
Jag kanske får ta lite kortare rundor hädanefter.
Hursomhelst så var det helt underbart att återigen få komma ut och åka en stund. Andas in den härliga höstluften och njuta av friheten med en scooter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela