Ännu en härlig dag
Gårdagen blev ungefär lika skön som onsdagen. På förmiddagen pysslade jag och grejade med lite allt möjligt. Mannen och sonen kom hem på lunch,jag låg och åt tillsammans med dem och svärdottern.
När jag hade ätit klart framåt två-halvtre körde jag ut tRULLsan ur garaget och jag och svärdottern gav oss ut på en liten "promenad". Min svärdotter kommer ju ifrån ett annat land,ja t.o.m en annan världsdel,så det är väldigt roligt att visa
henne Sverige. Och då särskilt vår vackra natur. Och vi kunde ju inte ha mer tur med vädret! Igår var det ju så otroligt härligt ute,solen gassade och det var ljummet. Helt underbart!!
Sverige visade sig från sin allra bästa sida!
Liksom igår så ville vi inte gå in efter vår "promenad" så vi åkte en extrarunda. Och jag kände mig "wild and crazy" så jag körde in i skogen!! Jag följde några större stigar men det var både guppigt,lerigt och stenigt. Det blev
ett litet äventyr i sig😊
Men ack så vackert!
Jag kunde bara konstatera att tRULLsan även är en terrängskoter!! Yeah!!
Efter det lilla äventyret kände jag mig så nöjd och nästan lycklig. Visste inte att jag saknat friheten att gå i skogen så mycket. Men det blev väldigt påtagligt igår.
För många år sen,när jag var frisk och jobbade på fabrik,så slutade jag jobbet vid två på eftermiddagen. Jag hämtade barnen och väl hemma så tog jag ut vår hund Bella och gick en rejäl runda i skogen med henne. I alla väder!! Det var underbart!! För mig
var det nästan en nödvändighet. Efter en alltid stressig dag på jobbet kunde jag andas in den ljuvliga skogsluften,fylla upp lungorna med ny energi innan jag gick tillbaka för att sätta igång med alla göromål i hemmet. Städning,matlagning,läxförhör
mm mm...
Det var en annan tid....
Och på tal om att fylla upp lungorna! Jag tog många djupa andetag och andades in den friska skogsdoften igår! Det kändes verkligen som att jag fyllde upp lungorna till rätt nivå.
Jag tror att jag kommit över den värsta "chocken" nu. Jag tänker inte längre på att lungfunktionen är kass. Jag har återigen konstaterat faktum och kommer snart att acceptera att det är såhär det är och det är bara att Gilla Läget!
Som med allt annat.
Efter ett antal år med sjukdom och elände så har jag vant mig. Och varje motgång och nederlag går att acceptera och leva vidare med. Till alla som säger att jag är en kämpe kan jag bara säga; ni har fel. Jag är ingen kämpe. Jag kapitulerar och ger upp!!
Jag lär mig leva med skiten och Gillar Läget.
