AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Betraktelser från ett väntrum.

Publicerad 2018-05-08 12:58:42 i Allmänt,

Jag åkte ner till vårdcentralen idag. Sköterskan sa ju förra gången att jag kunde komma ner utan att boka tid vilken dag som helst om jag behövde. Dock inte före klockan tio. Så kvart över tio åkte jag dit idag. Berättade mitt ärende i receptionen och blev ombedd att sitta ner en stund. Det kunde dock ta lite tid sa hon urskuldande. Men äsch. Skit samma. Det är ju sånt man får räkna med när man inte har bokat tid.
Trots att jag har svårt att resa mig så satte jag mig på en stol. Känner mig nu såpass bekväm med både mitt handikapp men framför allt med personalen på vårdcentralen så jag tänkte att jag får be dem hjälpa mig upp.
När jag satt där så betraktade jag de övriga i väntrummet. Och konstaterade att vi människor är bra olika... Inte bara till utseendet utan även till beteendet.
Där satt två äldre män,i 75-årsåldern kanske något äldre. De kände nog varann lite ytligt för de pratade på det sättet med varandra. Den ena var positiv. Hade glada ögon och spelande mungipa. Han skojade lite om att sitta i väntrum,att vara på vårdcentralen mm. Den andre var nästan hans motsats. Hans mungipor pekade nedåt och han hade en irriterad uppsyn. När han talade så var det i en gnällig ton som uttryckte sig negativt om precis allt. Jag hörde inte allt han sa men jag hörde det gnälliga tonfallet som malde och malde... En kvinna i min ålder kom in och började klaga direkt! Hon hade inte ens hunnit sätta sig förrän hon med hög stämma talade om att vårdcentralens hemsida var för dålig. Hon gav sig på receptionisten och klagade och ifrågasatte. Sen satte hon sig och såg allmänt irriterad ut. Jag tänker att det är såna som hon som är de som beklagar sig högst och mest över den dåliga vården i Sverige. De har ju bestämt sig för det redan innan de slagit sig ner i väntrummet.
Där satt två olika föräldrar med varsitt barn (de hörde inte ihop) Det ena barnet var glad och testade alla leksaker,gick fram till föräldern och visade och frågade saker lite lätt viskande. Föräldern var lika lugn och svarade enkelt och rakt på frågorna,barnet var nöjt.
Det andra barnet lekte våldsamt med leksakerna. Föräldern läste tidning,tittade inte ens upp på barnet som blev alltmer högljutt. Till slut började barnet tjata på föräldern som svarade med irriterad röst och visade att den inte ville bli störd i sin tidning. Varpå barnet lekte ännu mer våldsamt och högljutt...
Ja tänk så olika vi människor är. Och tur är väl det. Det hade ju varit tråkigt om alla var stöpta i samma form.
Efter en stund fick jag sluta med mina betraktelser och kom in till sköterskan. Hon tvättade det geggiga och sen lapiserade hon. Vi pratade mycket under tiden. Jag tycker så mycket om sköterskorna på vår vårdcentral!
Till slut frågade jag om bältrosen...
Jag berättade hur det förlöpt med kliande utslag och smärta. Visade lite torkade utslag som sitter kvar. Förklarade smärtan som blivit värre de senaste dagarna. Att det gör ont att ha vissa kläder på mig...
Och att jag haft det förut och känner igen alltihop.
Hon kunde inte annat än hålla med mig om att det inte fanns nån tvekan. Jag har bältros.
Tyvärr finns det inget att göra.
Hon sa att man måste påbörja medicineringen inom 24 timmar efter första utslagen. Jag har läst tre dygn nånstans... men skit samma. Det är ju alldeles för sent för att börja ta nån medicin. Det enda jag kan göra är att lindra smärtan. För det är verkligen smärtan ifrån helvetet!! Det gör så fruktansvärt ont kring hela midjan,ja strax under revbenen. Jag säger som min mormor sa; "jag har så ont så det söker mig." (blir alltså svimfärdig) Jag mår illa när det är som värst (på kvällarna främst).
Jag äter ju (eller sprutar in rättare sagt!) en alvedon och en Ipren under dagarna. Men både igår och i förrgår kväll har jag tagit en tramadol. Det känns inte helt ok men jag känner att jag inte har nåt val... Står inte ut med smärtan!! Och när jag tagit den på kvällen så kan hag åtminstone sova några timmar.
Sköterskan skulle ordna så att jag fick fler tabletter utskrivna. Är dock lite rädd för dem.... Ska vara försiktig.
Men nu ska jag blunda en stund. Känner mig matt och trött...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela