AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Vågar jag hoppas...?

Publicerad 2018-03-09 23:09:48 i Allmänt,

Förmiddagen var precis lika jobbig som de senaste dagarna varit. Hostade hela tiden men värst är det där rosslet i bröstet som jag varken får upp eller ner.
Men ju längre dagen gick så kände jag en viss lättnad...jag har på nåt vis börjat se en ände på det här eländet. Även om jag är helt övertygad om att det kommer att ta tid så började det där lilla fröet att gro lite lätt ikväll. Och det räcker för mig. Bara det att tanken på ett tillfrisknande har börjat snurra där djupt inom mig är tillräckligt för att jag inte ska ge upp.
En orsak till att jag mådde lite bättre beror på att Ebba har kommit hem❤️ Vi har inte träffats sen jul..? Hon har inte varit hemma sen dess iallafall.
Så visst försökte jag skärpa till mig lite när hon äntligen kom hem. Det funkade väl lite sisådär,hon märkte självklart att jag inte mår bra. 
Men ikväll har hon varit och träffat ett kompisgäng!! Eller..hon är väl fortfarande där tänker jag... 
Jag vet att jag berättat om det några gånger men kan ju förbättra på minnet lite. När döttrarna var yngre så tävlingsdansade de väldigt mycket. Det innebar mycket träning och massa tävlingar land o rike runt. Ungdomarna blev ett härligt gäng som hängde ihop i flera år. Men med tiden så splittrades de...några gav sig iväg härifrån för att plugga på annan ort mm... som det blir när ungdomar kommer upp i en viss ålder. Vi mammor,ja det är vi som är "Mammuttarna" som jag berättat om förr,vi hängde ju med våra ungdomar på tävlingar och vi blev minst lika goa vänner som våra barn.
Imorgonkväll ordnas en fest,en reunion för dansare i alla åldrar och för oss mammuttar. Det är flera år sen vi sågs allihop.
Ikväll skulle ungdomarna träffas och återuppleva gamla minnen,de skulle laga tacos och spela spel. Såsom de ofta gjorde när de var iväg på tävlingar och läger.
Och imorgon får även vi vara med.
OM jag orkar...
Helt ärligt så tror jag inte att jag fixar det. Jag mår alldeles för dåligt för det.
Men huvudsaken är väl att ungdomarna får träffas...
Nu ska jag försöka sova bort ännu fler bassilusker och så kanske kanske.....✊🏼vi får hålla tummarna och hoppas att jag orkar vara med en liten liten stund...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela