AttLevaMedIBM.blogg.se

Hursomhelst så började jag piffa till vårt hus med lite påsk-och vårpynt idag. Jag har gått runt och småpysslat med sånt hela dan. Det är så mysigt. 

Däremellan har jag ju suttit i soffan och "ätit" och målat meningslösa teckningar. Det är en sån extremt skön avkoppling så det går inte att beskriva. Varje gång jag måste sluta så längtar jag till nästa gång!! Att halvligga med blocket lutat mot låren och bara måla måla måla är så härligt!! Tyvärr vet jag inte vad jag ska göra med alla bilder... Men de åker väl ner i pappersåtervinningen sen!

På tal om den!! 

Jag har ju blivit riktigt duktig på att sortera vårt skräp. Jag har gjort i ordning en liten återvinningsstation i vår kökssoffa. Där står tre kassar som jag fyller med glas,papper och plast. Och min tanke är att jag ska åka iväg med dem när de blivit fulla... Men nu har det ju varit så kallt. Och massa snö... Så jag har liksom väntat... Det blev väldigt fullt!! Och med tanke på att min sondmat paketeras i kartonger så blir det snabbt rejäla högar till pappersåtervinningen. De får inte plats i kökssoffan! Istället har jag burit ut dem i min bil... och dit har jag burit de andra återvinningspåsarna också.

Och pantflaskorna...

Och med tanke på att jag inte längre orkar öppna bagageluckan i min bil så måste jag ställa in allt i baksätet.

Man kan tro att jag har en Volvo!!

dvs en rullande container Hahahaha!! Var det inte det man kallade Volvobilarna på 80-talet??! Hahahaha!!! 

Ursäkta☺️men det där tyckte jag var kul!!

Vad jag ville få fram var att hela min bil är en återvinningsstation nu!!

Jag måste köra iväg med skiten! Tyvärr vet jag med mig själv att det lär inte hända förrän den eländiga snön är borta!!!

Att jag inte längre orkar öppna min bagagelucka är ju ett bekymmer i sig. Det är mycket med bilen som är ett bekymmer... Att låsa upp den. Orkar inte trycka ner lås-upp-knappen... Att ta mig ut ur bilen...ett helvete!! Och nu när det är halt ute alltsomoftast så är det än mer besvärligt. När jag ställer upp dörren på det mesta,sätter ut benen lite kobent så glider fötterna iväg ut mot sidorna om det är halt på backen...

Äsch!! Det är så mycket jag hoppas ska bli bättre när våren kommer!! Det här måste varit en av de jävligaste vintrar jag upplevt!! Blir det inte vår snart så blir jag galen!! 

Måtte den bara leva upp till mina förväntningar...orkar inte bli besviken. Igen.

Idag har jag gått och funderat på en annan grej. Och det här är väldigt personligt och väldigt ärligt. Kanske dumt att dela med mig utav...men jag grubblar så mycket på det.

Hur kan Lars orka leva med mig?! Vad får han ut av det?! 

Om det hade varit tvärtom,att Lars hade varit såhär sjuk och oförmögen att reda sig själv- hade jag stannat kvar då??!!

Helt ärligt så vet jag inte!! 

För vad är det för liv han tvingas leva pga mig och mina jävla problem????

Han är ju aldrig fri. Han oroar sig konstant. Han litar inte på att jag gör allt jag borde. Han måste sköta om mig och massa grejer runtomkring mig. Jag hade aldrig klarat mig utan honom!! 

Men hade jag orkat göra allt det han gör för mig,för honom...? Jag är inte säker... och det får mig att skämmas. 

Kanske är det sjukdomen som fått mig att bli såhär trött. Och egoistisk. 

Jag var inte sån här innan jag blev sjuk. Då såg jag inga problem med att fixa o dona åt andra. Jag hade hur mycket energi som helst. Idag orkar jag inte ens tänka på att försöka sköta om vissa saker... Är det lathet? Bekvämlighet? Eller varför är jag sån nu?!

Jag tycker så förbannat synd om Lars som ska behöva stå ut med mig och alla mina problem och tillkortakommanden!! Hur orkar han??! 

Jag erbjöd honom att lämna mig. Sa rent ut att om han känner att han inte orkar med mig och allt runtomkring mig så förstår jag honom och tycker att det är helt ok om vi delar på oss.

"Det blir ingenting med det!!" var hans svar...

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Jag tror att det är det som kallas kärlek☺️