Mer tjat om smärta...förlåt...
Helgen har varit lugn och ganska händelselös hittills. Jag har inte haft nåt vettigt att skriva om. Jag har tagit det oförskämt lugnt förutom en liten utflykt på lördagsförmiddagen. Jag åkte iväg och fyllde på matförrådet samt köpte några nya målardukar
och sånt. Jag "måste" ställa mig vid staffliet snart... Längtar! Dessutom är det bättre för min kropp än att sitta och måla i akvarell med böjd nacke.
Ja på tal om nacke; den gör mig galen!!! Jag fick ett utbrott (jo! det är sant! JAG blev skitförbannad och hävde ur mig så mycket ilska och frustration! Min stackars sambo blev alldeles tyst...kände nog inte igen mig... Jag brukar bita ihop och spara
på gnället till detta;min blogg...)
Jag hade så förbaskat ont och kände mig uppgiven och ledsen. Ska det aldrig bli bra?
Sen låg jag uppbullad med kuddar och filtar i soffan och tyckte synd om mig själv för det var dessutom SPORT på tv hela dan...usch... men så började konståkningen och då blev jag på lite bättre humör.
Rätt som det var knackade det på dörren och våra närmaste grannars barn kom in. Nåja,barn...de är 27 och 31 och ska gifta sig i sommar...
Såhär är det; sonen i huset och hans goa fästmö kom in och hälsade. De bor inte häromkring så vi ses inte så ofta. Vi satt och pratade en lång stund innan de frågade vad de egentligen kommit för; de ville att vi skulle komma över och bada spabad med dem!
Klart vi ville!!
Trots att jag vet att jag ibland inte mår riktigt bra efter ett sånt bad. Jag vet inte vad det är,men ibland får jag liksom ondare i mina svaga muskler efter ett uppmjukande bad. Jag kan känna mig matt och lite lätt illamående efteråt.
Men med den förbaskade nacken i åtanke så tänkte jag ignorera följderna. Jag ville bara få må lite bra om än för en kort stund. För hur det än är,så gör det varma vattnet och bubblorna gott för stunden.
Så vi gjorde oss i ordning och gick över när vi var klara med mat och sånt. Sen var det helt underbart att krypa ner i det varma sköna vattnet. Vi satt där länge och njöt av det varma som omslöt kroppen samtidigt som blöta snöflingor dalade ner mot våra
ansikten. Det är nåt alldeles extra att sitta och bada utomhus när luften är kall och vintrig. Då kan t.o.m jag tycka det är lite mysigt med vinter.
För en kort stund!!
När vi badat klart gick vi hem,duschade och la oss tillrätta i soffan. Jag hade ytterligare en omgång kvar av min sondmat...
Vi kom i säng ganska sent,klockan var runt 01,men jag vaknade kvart över sex... och jo. Jag har ont i nacken. Och i kroppen.
Jag är så innerligt trött på att aldrig få må bra. Bara nån jäkla gång borde jag väl få må bra ett dygn åtminstone!?!
Men nej,det är alltid nåt! De gånger jag mår helt ok på förmiddagen så dyker det med all säkerhet upp nånting som ändrar på det framåt eftermiddagen.
Fast vem är jag att gnälla???
Det finns så många som går runt med ständig smärta. Som har det så vansinnigt mycket sämre än jag har det. Jag mår ju trots allt ganska bra rätt ofta. Visst orkar inte musklerna göra allt de kunnat men det kan jag ju leva med. Det är det här med smärta...
Jag är värdelös på att ha ont!! Kanske har jag låg smärtgräns? Det jag gnäller om nu kanske är sånt som alla människor går runt med dagligen. Vad vet jag?? Smärta är ju individuellt. Det jag känner kanske inte liknar nåt du känner.,,
Så jag känner mig lite löjlig som tjatar om min nacksmärta jämt och ständig. Jag borde verkligen göra som jag brukar; gilla läget!
Jag lovar! Jag försöker!! Och jag ska försöka lite till.
Nu ska jag blunda och försöka tänka bort det onda👹
- - - -
Nu har det gått en stund... jag kan inte koppla av. Har ont och är oerhört rastlös och orolig i kroppen. Jag känner mig liksom stressad men vet inte varför. Jag skulle bara vilja andas lugnt och vagga mig till ro.
Men det ör omöjligt!!
Jag kan ju inte sovit mer än fem timmar. Då borde jag väl kunna sova lite till nu?!
