Konstig dag...
Det blev ingen ordning på nånting idag efter den konstiga starten. Jag hamnade på helt fel kurs och hittade aldrig tillbaka liksom. Som sagt,; jag behöver struktur och rutiner. När jag kliver utanför boxen så blir det kaos. Kanske är det inte bara
musklerna som förtvinar?😉det skulle inte förvåna min ifall hjärncellerna rinner ut med musklerna.... Undrar var de rinner ut..?🤔 Får tokiga bilder i mitt huvud...
Kanske nånting jag kan teckna imorgon bitti. Så att ni också får se,Hahahaha😂
Lite hipp som happ har jag trots allt städat bort allt som har med jul att göra nu. Men inte ens i det blev det nån ordning,..jag vet inte hur jag krånglade till det för mig. Men nu är det garanterat julfritt i vårt hus! Härligt!
Att jag har en källare som ser ut som om en atombomb exploderat i både tvättstugan och förrådet får jag väl stå ut med. Jag är ju så sällan där,ser det inte. Och det vet väl alla; syns det inte så finns det inte😉
Jag skriver återigen att jag är både glad,rörd och tacksam över vad denna bloggen ger mig! Dels att jag mår så mycket bättre av att skriva av mig,men responsen jag får av flera av alla de som läser den!! Det är över hundra var och varannan dag nu!! Helt
galet!! Otroligt!! Och lite läskigt!! Jag chockas nästan över att så många hittar hit. Hur kommer det sig?! Kan förstå att den som får höra talas om IBM pga att de får veta att nån de känner drabbats,börjar googla lite och då hittar man ju min blogg.
Då kanske man går in och läser lite. Det fattar jag! Men att man fortsätter??! Det är obegripligt... Men jag är oerhört smickrad😊 Särskilt när läsare bemödar sig med att kommentera eller skicka mail. Jag är alldeles överväldigad. På sistone har jag
fått flera mail av helt nya,olika människor. Jag blir alldeles varm i hjärtat av att okända människor tar sig tid att skriva till mig. Det här hade jag aldrig kunnat drömma om när jag började blogga för några år sen. Att det här enkla skulle ge mig
så mycket. Det har skänkt mitt liv en helt ny mening,en betydelse. Jag som trodde att allt bara skulle ta slut och bli ingenting... Det blev ett nytt liv med en helt annan inriktning än vad jag kunnat tro. Jag får möjlighet att skriva varje dag,jag
älskar varje minut som jag får skriva! Jag har tagit upp tecknandet som jag inte ansett mig ha tid med under många år. Jag har börjat måla,som är det roligaste jag gjort i hela mitt liv!! Typ...
Jag skriver ofta om detta just nu. Det beror på att jag verkligen är förundrad över den vändningen mitt liv tagit. Det har blivit så påtagligt,så tydligt. Och hur ledsen,deppad och nere jag än är till o från så kan jag inte annat än känna en viss tacksamhet
över att mitt liv hittat denna avtagsvägen. Ibland måste väl även jag få känna tacksamhet utan att för den skull känna skuld och skam över att jag faktiskt tycker att jag hade lite "tur" som blev sjuk och fick möjlighet att hitta de här
glädjeämnena i mitt liv?
Men nej. Så kan jag inte skriva. Det låter ju som att jag VILL vara sjuk!! Vill vara sjukpensionär vid 52 års ålder!! Som om jag är arbetsskygg och lat...
Men jag lovar och försökrar: det är jag INTE!
Jag känner bara en viss glädje över att jag inte är helt knäckt...
