AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Äntligen!!!

Publicerad 2018-01-14 18:29:42 i Allmänt,

Äntligen känner jag mig nöjd med mig själv och hur vårt hus ser ut!! Åtminstone på vår mittenvåning!! 
Det har tagit mig drygt en vecka att städa ut julen. Jag har verkligen försökt att lyssna på min kropp och gjort lite i taget. Jag har lagt mig för att vila ofta,tagit pauser både med och utan sondmat. 
Men nu är allt juligt borta och det är dessutom väldigt rent!! Såhär rent har vi inte haft på mycket länge!! Och det beror mest på att vi haft en hund som sett till att så fort här varit nystädat så har hon yrt runt och fällt en massa hår,grus och sånt... Det är väl det jag upplevt som det mest negativa med att ha husdjur; att det aldrig känns rent.
Men nu har vi ingen go liten Bella längre... Och nu är även det mesta av hennes hår och smuts också borta... Dubbla känslor...
Men som vanligt så gör jag som jag brukar; gillar läget och försöker anpassa mig och mitt liv efter de nya förutsättningarna.
Så nu har jag städat bort alla spår efter Bella😢
Men för att vara positiv så måste jag ändå säga att det känns underbart när huset (Jaja,denna våningen!) är såhär rent!
Jodå,jag känner av städandet och fejandet! Jag är sliten och trött. Men inte bara pga av helgens städande.
Har under en tid haft väldigt ont i mina armar. Båda överarmarna är blytunga och ömma...trötta....jag har så ont. 
Jag tror jag överansträngt mig. Inte med särskilt betungande arbete direkt. Snarare av statiskt,monotont och envist,tjurigt tittande i mobilen eller med armarna i samma läge fast med pennan i hand,skissande på en illustration... För när jag ligger här i soffan och kollar på tv så kan jag inte låta bli att pyssla med annat med mina händer. Jag vill liksom "göra nåt"....så jag surfar runt,googlar,läser Aftonbladet och Expressen,kollar Facebook och instagram...och ritar,skissar och fyller i min fina bok "Boken om mig".
Men det frestar på min kropp. Mina armar. Mina svaga svaga muskler som inte längre orkar hålla en mobil,en penna,ett block...
Inte för länge iallafall. Det är lite tråkigt. 
Men jag kan ju inte låta bli,det är ju så tråkigt att bara ligga här och äta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela