AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Förlänger helgen.

Publicerad 2018-02-04 22:37:58 i Allmänt,

Jag tänker inte gnälla mer nu. Det ÄR underbart att vara i stugan!! Det allra mesta är positivt. Så missförstå mig inte när jag kör mitt gnällande. Det positiva väger tyngst.
Ja det är så skönt att vara här i stugan så vi har inte åkt hem. Trots att det är måndag,jobbardag imorgon. Ja,för Lars då. Inte för mig hihi. Vi njuter så av att vara här så vi bestämde oss för att stanna. Lars åker härifrån till jobbet imorgonbitti. Han kan ta sina första telefonsamtal i bilen. Och jag stannar kvar. Jag har inga "måsten" därhemma. Jag har mat med mig så att jag klarar mig några dar,kanske hela veckan. Dessutom så tänker Lars åka tillbaka hit redan imorgonkväll eller på tisdag. Så behöver jag nånting hemifrån så får han ta med sig det. 
Detta är en nyvunnen "frihet" som vi kan unna oss nu när det bara är han och jag💞
Ja,vi har ju inga andra att ta hänsyn till på samma sätt som vi alltid haft tidigare. Inga barn som bor hemma och ingen hund som behöver oss. Det är bara vi två. 
Det känns lite konstigt. I 25 år har vi haft barnen omkring oss och vi har älskat det!! Men de har blivit stora...och självständiga...de behöver oss inte längre. Det känns hårt och konstigt. Men samtidigt så är det ju som sagt en ny slags frihet som vi är ovana vid. De senaste åren är det väl i ärlighetens namn mest Bella som hindrat oss att göra vad som fallit oss in när vi vill. 
Men nu tänker vi njuta av att kunna göra lite  vad vi vill,när vi vill. Och att tillbringa mer tid i stugan tillsammans är nånting jag längtat efter och sett fram emot. Här är så skönt att vara!!
Idag klädde vi oss varmt och så satte jag mig i rullstolen och så gick vi en rejäl runda. (nåja,det var ju Lars som Gick😉) 
Och det var så himla skönt och härligt och underbart att få komma ut!! Andas frisk luft med inslag av salt ifrån havet!! Jag ville inte att rundan skulle ta slut! Men insåg efter en stund att det nog fick räcka...det var jättekallt. Trots att jag svept en filt kring benen så var det kallt.
Men så härligt det var!!
Ur rullstolsperspektiv:

(null)


Det hade fallit lite lite snö som färgade stigarna lite vita. Och det var bitande kallt.
Men trots snön så njöt jag av att äntligen få fylla mina lungor med frisk och härlig luft ifrån havet!

Kommentarer

Postat av: Susanne

Publicerad 2018-02-05 09:37:28

När vi blev ensamma efter att barnen flyttat hemifrån var det dags att träna på att göra”vuxensaker” utan barn och lära känna varandra utan barn vilket blev ett epriment som blev kanoners

Svar: Ja det känns faktiskt lite spännande😊 Ny fas i livet.
Kram😘
Ursula Rollbert

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela