Ett litet snack och en liten historia...
Tja...vad ska jag skriva om ikvĂ€ll...?đ€hm...
Den hÀr dagen har inte varit lika hÀndelselös som gÄrdagen. Och den har heller inte innehÄllit nÄn "nÀstan-nÀra-döden-upplevelse". PÄ förmiddagen var jag hos kuratorn. AlltsÄ...jag mÄste bara sÀga det: det Àr sÄ otroligt skönt att fÄ prata av
sig!! Att jag dessutom har vÀrldens bÀsta kurator gör ju saken Ànnu bÀttre!! Hon Àr verkligen toppen! Hon stÀller lÄter mig vÀnda pÄ mina tankar,ifrÄgasÀtta och vÀrdera dem. Jag kÀnner mig alltid betydligt lÀttare till mods nÀr jag gÄr dÀrifrÄn. Trots
att jag tycker att den dÀr timmen gÄr alldeles för fort! Tanken med samtalen Àr ju att jag ska fÄ ur mig mycket av mina grubblerier och kÀnslor som kommer sig av att jag blivit obotligt sjuk. För hur det Àn Àr sÄ Àr det omvÀlvande pÄ sÄ mÄnga olika
sÀtt. Men ju mer bekvÀm jag kÀnner mig i situationen och med henne desto mer annat pratar jag om. SÄnt jag inte ens visste var nÄt jag kÀnt... LÄter det flummigt?! Jo. Kanske det. Men det viktigaste Àr att jag mÄr bra (Ätminstone bÀttre) av att fÄ
prata med min kurator.
Men resan till vÄrdcentralen blev onödigt besvÀrlig. För det första sÄ var min bil helt igensnöad. Jag har inte anvÀnt den pÄ nÄgra dar och det har nog kommit 10-15 cm snö. SÄ det tog ett tag att hitta bilen. Och under letandet hÀnde det vÀrsta jag vet!!
Det kom in snö innanför jackĂ€rmen!! Ă
ÄÄÄ jag ryser bara jag tÀnker pÄ det!! Det Àr en fruktansvÀrd kÀnsla!
Till slut hade jag fÄtt fram bilen och kunde Äka till vÄrdcentralen. Man kan parkera pÄ bÄda sidor om vÄrdcentralen. Om man parkerar bakom sÄ kan man gÄ direkt in till lÀkarmottagningen som ligger pÄ bottenvÄningen. Parkerar man pÄ framsidan dÀremot sÄ
mĂ„ste man gĂ„ ner en vĂ„ning. Dvs jag tar hissenđđŒ
Men det Àr lite bökigt nÀr man ska trÀffa kuratorn t.ex för hon sitter pÄ den övre vÄningen. Och man mÄste anmÀla sig och betala dÀrnere... HÀnger ni med??!
Jag bestÀmde mig för att parkera pÄ framsidan. Ta hissen ner och betala,ta hissen upp igen men sen kunna gÄ rÀtt ut till bilen efterÄt.
MEN!! Den enda parkeringsplatsen som fanns dÀr det var gott om plats att öppna dörren lÄg visst pÄ en isbana! För nÀr jag vÀl öppnat upp dörren ordentligt och satte ner fötterna pÄ backen sÄ gled de bara runt! Det fanns inte en chans att jag skulle kunna
ta mig upp dÀr! Det Àr knappt jag tror att en frisk person med broddar pÄ skorna skulle klarat att gÄ ur bilen dÀr!
Det var fullt pÄ parkeringen sÄ jag fick köra runt vÄrdcentralen och parkera pÄ baksidan. DÀr kom jag ut ur bilen nÄgorlunda smÀrtfritt. NÀr mötet var över tog jag hissen ner och skulle gÄ ut till bilen. Men dÄ var klockan över 12 och det var lunchstÀngt.
DÀrmed var dörrarna lÄsta... Jag fick ta hissen upp igen och sen börja gÄ runt vÄrdcentralen...i snö och is. Det kÀndes inte alls bra. Jag var livrÀdd att jag skulle ramla. Tur att jag hade min krycka!! NÀr jag var halvvÀgs runt kom jag till utfarten
frÄn parkeringen. DÀr stod en utlÀndsk lastbil och slirade... Den hade vÀl antagligen kört fel och skulle in pÄ parkeringen och vÀnda. Men det Àr lite lite uppför dÀr och det klarade visst inte lastbilen och hans ?sommardÀck? av... Jag var t.o.m lite
orolig nÀr jag gick förbi den för han gasade och slirade sÄ det stod hÀrliga till!! Men lastbilen satt fast!
VÀl framme vid min bil kom jag till nÀsta insikt. Jag skulle ju inte komma ut ifrÄn parkeringsplatsen sÄ lÀnge som lastbilen stod kvar dÀr och brÀnde dÀck...
Jag satt i min bil en bra stund innan lastbilen pÄ nÄt vis lyckades köra lite Ät sidan sÄ att jag kunde köra förbi.,.
Vem vet..? Han kanske stÄr kvar dÀr pÄ parkeringen Àn! DÄ undrar jag om inte dÀcken Àr helt blankslitna!!
Men jag Ă€r glad att jag kunde Ă„ka hem till slut. Eftermiddagen har jag Ă€gnat Ă„t vila och matlagning!đđŒ