En dag i sängen.

Publicerad 2018-02-19 22:59:49 i Allmänt,

Jag har haft en lite sämre dag idag. Har nån typ av förkylning på gång... Känner mig oerhört sliten och trött. Det känns som att min kropp väger ett ton... Jag har därför "unnat" mig en dag i sängen. Jag kände direkt när jag gick upp på toaletten i morse att det var en "sån" dag. Och eftersom jag visste att jag inte hade några riktiga "måsten" idag så ställde jag in pumpen på riktigt långsam hastighet och sen har jag legat i min säng större delen av dagen. Jag skäms inte ens över det.

Framåt fyra så tyckte jag att det fick räcka. Jag gick ner och gjorde lite nytta. Med betoning på "Lite". Att göra lite nytta innebär oftast att göra nåt i köket. Eftersom jag har vissa förkylningssymtom så betyder det att det börjar bildas slem i halsen igen. Det brukar kunna hjälpa lite att dricka nånting med kolsyra,det känns som att bubblorna löser upp slemmet på nåt vis. När jag höll på där i köket så kände jag hur det samlades slem i halsen och jag orkade inte riktigt harkla loss det. Jag råkade ta lite fruktsoda istället för bubbelvatten (men det var ju kolsyran jag var ute efter så det spelar ju egentligen ingen roll) men där tog det tvärstopp!! Det var längesen nu! Och jag menar verkligen TVÄRSTOPP!! Usch jag orkar nästan inte tänka på det... Jag kunde inte svälja och jag fick inte ner nån luft i lungorna. Kunde andas lite genom näsan men även den luften stannade i bröstet. För det var där stoppet hamnade liksom... Det är ju i svalget som det krampar och tar stopp. Men på nåt vis så kände jag stoppet i bröstet...det påverkade min andning. Det var riktigt obehagligt. Höll på länge... Funderade på att ringa Lars. Men han blir ju så rädd och orolig. Dessutom tar det ju en stund för honom att komma hem. Kollade ifall grannen Mariannes bil stod hemma,ja det gjorde den. Insåg att jag inte kunde prata så jag skickade en snapchat. "Kan du komma?" skrev jag... Det gjorde hon. Jag visste inte vad hon skulle göra...visste bara att jag inte ville vara ensam förrän jag kunde svälja igen. Det var tungt att andas men det gick. Det kändes som att det satt nåt hårt i bröstet på mig. Nåt som var i vägen när jag andades....

Till slut hade det liksom lösts upp och jag kunde andas normalt igen.

Men fick mig en liten pratstund med Marianne iallafall.

Det var en jobbig upplevelse. Inte sådär panikartad som det "brukar" vara. Det var ju en utdragen process som ändå innebar en viss rädsla. Men kanske ingen panik ändå...

Jag funderar på ifall det berodde på mina förkylningssymtom. Slem...täppt...allmänt trött och hängig... Kan det ha ett samband?

Jaja,denna händelse gjorde ju så att detta blev en lite intressant dag till slut! Innan det hände så hade jag ju bara legat och ritat i stort sett... Och även om det är skitkul så är det ju knappast spännande.

Här kommer några fler av dagens alster.