En tråkig dag.
Idag har min underbara svärdotter lämnat oss. Det blev ett tårfyllt farväl. Jag grät floder...jag tycker det är så sorgligt. Min sambo och son skjutsade henne till Landvetter där de fick ta farväl. Jag ville också följa med men jag insåg ju att det skulle
bli väl jobbigt för mig.
Därför sa vi adjö här hemma. Och det kändes fruktansvärt.
Inte för min egen skull utan för DERAS skull...
Jag har en enda önskan i mitt liv och det är att mina barn ska må bra! Att de ska ha det bra och att livet ska fungera för dem.
Det är väl därför jag tar så illa vid mig när de går igenom svårigheter...
Nog om detta!
Jag stack ner och handlade lite ganska tidigt idag. Hade givetvis glömt ett par saker...
Ute var det snö på backen,inte så mycket men ändå vitt. Jag kände direkt att det var halt. Det som igår töade lite på vägarna hade fryst på under natten.
Jag kom till Ica. Blev återigen irriterad över placeringarna av handikappsparkeringarna. De är så tokiga så man undrar ju hur den som gjort den planeringen tänkte🤪
Jag körde in på den som ligger längst ifrån ingången för det stod flera cyklar mitt i den rutan intill affären. Men när jag väl parkerat och skulle gå ut så var det ju glashalt på backen. Och trots mina grova skor så gled fötterna iväg. Och jag hade ingen
som helst kraft att ta mig upp och ut ur bilen!! Jag kämpade och slet men det gick verkligen inte! Jag körde runt och hittade en "vanlig" parkeringsplats där det inte stod nån bil i rutan intill framdörren. Men även där var det blankis. Jag fick backa
och krångla för att kunna parkera bilen så att jag kunde sätta ner fötterna i en tydlig liten grushög.
Men lik förbaskat så kom jag knappt upp!! Jag hade tröttat ut mig antagligen.
När jag kom hem igen hände samma sak-jag kom inte ut ur bilen! Jag har märkt att det blivit ännu svårare på sistone men såhär omöjligt har det inte varit tidigare. Jag kände mig väldigt frustrerad.
Och arg!!🤯
Jag fick ringa in till sonen så fick han komma och lyfta ut mig ur bilen!!
Yeah!! Precis vad min självkänsla behövde!!
(OBS! Ironi!!)
När Lars kom hem på lunchen sen så sa jag toll honom; du kan sälja min bil nu!! Den funkar inte för mig längre!
F-n vad irriterad jag var på bilen. IBM. Mitt liv!!
Och uppepå detta så var jag ju så ledsen för de unga tu...
Så det har varit en "mindre bra dag" för att uttala mig milt!
När de andra lämnat mig och mina tårar så försökte jag mig på att göra ett litet ryck!
Jag tog fram våra tomtar och lite annat julpynt. Sen gick jag runt här och torkade och pyntade samtidigt som jag lyssnade på en bok. Jag kunde inte låta det vara helt tyst för då började jag direkt att tänka på min son och min sonhustru.... Måtte de närmaste
3-5 månaderna gå jättefort!!
Även om jag ju egentligen vet att det är just de närmaste 3 månaderna som är årets värsta,hemskaste,mest fruktansvärda och de allra lääääängsta månaderna på hela året...
Ikväll hade jag svårt att hålla mig vaken framför TVn. Så jag gick och la mig strax innan tio och nu är klockan över halv elva. Nu måste jag sova!!
Godnatt.
