Lite coolare nu.
Den värsta upphetsningen har lagt sig. Jag har lugnat ner mig och ser inte längre allt i svart. Men det blir bara för mycket ibland. Jag orkar inte riktigt med allt negativt. Och framför allt; jag orkar inte alltid vara sjuk. Det är ett jävla tillstånd
rent ut sagt!! Att aldrig få känna sig frisk!! Visserligen går jag inte alltid runt och känner mig sjuk. Febrig eller förkyld,sjuk av influensa. Men jag känner mig heller aldrig frisk. Aldrig nånsin känner jag mig pigg och frisk. Jag har glömt hur det
känns.
Så egentligen borde jag väl inte hetsa upp mig för att jag fått ännu en sjukdom. Jag är ju redan sjuk så en mer eller mindre borde väl inte spela så stor roll??!
Men visst har tårarna bränt bakom mina ögonlock idag. Jag har inte helt släppt tankarna på den där stora undersökningen jag ska göra. Undersökningarna i sig oroar mig inte,men resultatet??! Vad är det som de tycker att de måste ta reda på till varje pris??
Det känns ju som att de har nånting de anar eftersom de har pusslat ihop så många undersökningar på en och samma gång. Det är säkert inte lätt att få ihop nånting sånt... Och det känns som att de ville få det gjort så snart som möjligt. Jag fick ju
tid redan nästa måndag. Annars brukar jag få mina kallelser per brev väldigt långt i förväg.
Men nu ska ni få höra hur jag reagerar!!
Jag kände hur stressen flög på mig! I bröstet började hjärtat slä lite snabbare,som om vi hade bråttom. Att jag ska till Linköping redan nästa måndag innebär att jag måste åka hem nästa helg... Vill inte!!
Jag vill stanna här några veckor till.
Men jag får väl göra som jag brukar:
Gilla läget👍🏼
