AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Ett litet havsbad!

Publicerad 2018-08-07 23:02:28 i Allmänt,

Alma har varit ledig idag. Hon har pysslat med sitt och jag med mitt. Men ikväll fick vi sån lust att ta ett bad. Det var väldigt hett här sent i eftermiddags och tidigt ikväll. Vi tog bilen bort till handikappsbadet. Som vanligt var där fullt av folk och bilarna stod utmed vägen. Men där fanns gott om handikappsparkeringar!! Halva parkeringen är till för oss med parkeringstillstånd och där stod jag och en bil till.... Det säger väl en del om vilka det är som använder badplatsen.
Idag stod det skyltar om att rampen var hal. Alltid nåt😠 Men det var fortfarande en grön matta på hela rampen... 5 cm långt halt gräs... Där brukar finnas nån typ av "badvakt" där under dagen,borde inte de kunna gå och sopa lite på rampen 1-2 ggr om dan istället för att sitta under ett parasoll en bit upp på stranden.,.? Om man borstar den regelbundet tror jag att det hade varit mindre halt... 
Jag vågade inte riskera att halka så med viss tvekan valde jag trappan... Det kändes lite läskigt. Anade ju att jag skulle komma ner men skulle jag komma upp igen sen???
Jodå,jag kom ner och det var alldeles underbart fantastiskt jätteskönt i vattnet!!! Det var värt besväret!! 
Vi låg i vattnet länge! Det är bra djup där,det går upp till midjan-armhålorna just kring stegen. På det djupet har jag som mest nytta av vattnet!! Det är där jag känner mig fri liksom. Är det för grunt är det tungt att gå igenom det,mina svaga benmuskler orkar inte forcera vattnet. Och om det är för djupt så tappar jag kontrollen och blir rädd.
Men idag kunde jag verkligen njuta av vattnet och vad det gör med min kropp!! Ljuvligt!! 
Jag hade kollat in stegen ordentligt och sett att trappstegen kom ganska nära varann,jag tänkte att det borde gå att klättra upp. Men för säkerhets skull höll sig Alma bakom mig "utifallatt".... Ja inte gick det lätt precis!! Men det gick!! Jag fick kämpa och bära mig tokigt åt men jag måste ju bortse ifrån det. 
Jag läste nånstans om vad syftet med ett handikappsbad är. Snappade upp en särskild grej: "alla ska känna sig bekväma vid ett handikappsbad. Ingen ska behöva känna sig annorlunda och uttittad" Typ... 
Det har fastnat i mitt huvud. Att jag inte ska känna mig annorlunda eller konstig när jag befinner mig där. För där är det VI som har rätten till platsen,den är anpassad efter VÅRA behov (nåja,just det stämmer väl inte på just detta handikappsbad men...) 
Därför försöker jag att inte bry mig om ifall jag bär mig klumpigt och dumt åt. Jag FÅR vara som jag är där. För det är MIN RÄTTIGHET! Där ska egentligen alla andra anpassa sig efter våra behov. 
Nu är det ju inte så i verklugheten men jag försöker ändå att intala mig att det är SÅ jag måste tänka.
Där har andra en slags SKYLDIGHET att låta oss vara som vi är. Med våra särskilda behov.
Men ändå känner jag mig i vägen och i viss mån uttittad när jag stapplar ner till bryggan stödd på kryckan och med en knapp i magen. Och de som tittar är de som borde veta bättre. Det är den äldre generationen som helt oblygt ställer sig och ser ner på mig,ogenerat blänger på min mage och vägrar flytta på sig när jag försöker gå förbi dem där de står i klungor och pratar. 
Men det värsta kom när vi var på väg därifrån. Hade jag varit närmre hade jag sagt ifrån!!
Några herrar i 70-75 årsåldern var på väg ner för att bada då en annan herre i samma ålder hojtar till dem; lite hånfullt och sarkastiskt på ett sätt som han säkert tyckte var skämtsamt: "är ni handikappade eller???!" Och så värsta gapflabbet!!
DÄR!! PÅ ETT HANDIKAPPSBAD!! MED FULLT AV FOLK!!
Hur i helvete tänkte karln??!
Fattade han inte hur nedlåtande det var mot flera av oss som var just där av en särskild anledning??!
Visserligen så är de flesta som ligger där och både solar och badar fullt friska. De vill bara ligga där för att det är gräs. De gillar inte sanden som annars är vad Östra Stranden i Halmstad består av. 
Att de ockuperar en hel badplats som enligt skyltarna är till för oss med funktionsnedsättning bryr de sig inte om. Bara de slipper få sand på sig.
Jag känner mig verkligen inte bekväm bland den typen av människor som oftast är där. De har inte vett att visa hänsyn och respekt. Det gör mig ledsen och besviken. Och det gör att jag undviker att åka och bada.
Så ska det väl inte vara??
Ja jag vet. Jag hetsar upp mig över detta. Om och om och om igen... Det finns vissa saker som jag inte kan släppa helt. Känner mig kanske inte kränkt (som ju så många gör av alla möjliga konstiga orsaker idag!) men nog känns det som att vi med funktionsnedsättning ofta blir sedda med en lite nedlåtande blick... Som att vi är mindre vetande. Inte lika mycket värda som alla friska människor...
Jag kan inte rå för det. Jag ältar... Är nog lite bitter...
Hursomhelst så njöt jag ändå av det underbara badet i havet!! Äntligen😃

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela