AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

En liten runda!

Publicerad 2017-09-16 23:46:37 i Allmänt,

Jag fick en konstig känsla av att vara instängd idag på förmiddagen. Trots att jag lämnade huset igår för att åka och handla så kände jag en viss längtan att se nåt annat annat än insidan av vårt hus. Jag frågade Lars ifall vi inte kunde hitta på nåt...åka nånstans...bara komma hemifrån. Och han var också lite sugen på att "göra nåt" 

Nu när jag börjat måla (äntligen!!) så har jag kollat runt lite på nätet var man kan köpa alla attiraljer till bra priser. Jag håller ju på att öva,öva,öva så det blir mycket skräp.. Därför är det ju bra om dukarna inte är alltför dyra. (man är väl smålänning!!) 
Har sett att Biltema har ett visst sortiment med målarprylar. Det ligger en Biltemaaffär i Värnamo... Nämnde det för Lars och han var "på" direkt. Så vi åkte till Värnamo. 
Där blev jag tyvärr besviken... De hade varken särskilt mycket att välja på och det som fanns var inte så himla billigt heller... När vi var klara där åkte vi en runda i Värnamo. Vi har vänner som bor där och fick för oss att köra förbi dem. Mannen var utanför huset så vi stannade till. Och blev direkt inbjudna på kaffe. Hans fru var också hemma,dottern också i fem minuter! Så det blev en mycket trevlig stund i deras kök. 
Det hör inte till vanligheterna att vi åker och våldgästar folk på det där viset! Inte nu längre... Förr var det betydligt mer vanligt. Men jag måste säga att det är ju rätt synd att man inte gör det mer...det är ett väldigt skönt sätt att umgås!! Naturligt och avslappnat. Visst är det trevligt att bli bjuden på en kopp kaffe (eller bjuda på en!) men det är ju inte det som är själva grejen... Nej det är det där spontana mötet. Man pratar lite strunt en stund. Inga krav,ingen som ställer till en massa... Man får bara vara vänner,kompisar som har en otvungen trevlig stund tillsammans. Underbart!!
Tyvärr känner jag hur orken tar slut efter en stund. På många sätt... Det märkligaste sättet är väl när orken att prata börjar tryta... Det är verkligen konstigt... Jag märker ju hur jag nästan blir sluddrig efter en stund. Jag orkar inte liksom...
Efter en mycket trevlig stund i goda vänners sällskap åkte vi hemåt igen. 
Och väl hemma så mer eller mindre kollapsade jag i soffan. Det fanns inte en gnutta ork kvar i min krop. Den var helt urlakad....
Skit också så tråkigt det är att det ska behöva bli sådär bara för att man har lite skoj en stund...
Kroppen är fortfarande trött och sliten. Jag tror jag behöver avsluta. Släcka och lägga mig tillrätta för att möta John Blund...😴
Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela