Bella.
Nu när Lars är i Nerja så tar jag större ansvar för Bella,vår 13-åriga drever. Lars brukar ta hand om henne,gå ut med henne och ge henne mat både på morgnar och kvällar. Jag brukar ta ut henne runt lunch så hon får chansen att göra ev behov. Hon är inne i huset under kvällar och nätter men på dagarna är hon i sin hundgård. Den ligger i anslutning till garaget och hon kan gå in och ut som hon vill där. Inne i garaget har hon ett mysigt rum med gosig sovplats bl.a. Jag tog större ansvar för henne förr men den här sjukdomen gör det allt svårare för mig att ta hand om henne på ett bra sätt. Det blir inga långa skogspromenader längre. Tyvärr. För både henne och mig...
Jag klarar bara av att ta ut henne i trädgården... Tyvärr är hon ju en tjurig och envis drever som är otroligt stark. I jämförelse med mig åtminstone... Så jag har inte mycket att sätta emot när hon vägrar gå vidare eller vill gå åt ett annat håll. Jag har ju ramlat ett antal gånger pga hennes starka vilja. Därför är jag väl extra försiktig och faktiskt lite rädd när jag går ut med henne. Alma tar hand om henne på kvällarna för jag känner mig ännu mer osäker och rädd när jag går därute med henne i mörker... Detta är nånting som jag sörjer. Det var mysigt att gå i skogen med henne. Vi hade som rutin att jag gick en runda i skogen med henne varje eftermiddag på den tiden då jag slutade vid 14-tiden varje dag. Vi brukade vara ute mellan 45 minuter och en timme. I alla väder!! Det mådde vi båda bra av. För mig var det ett perfekt sätt att ladda om efter en stressig dag på jobbet innan det var dags att ta itu med allt här hemma. 3-4 barn med olika behov,läxor,mat och en massa skjutsande.
Nu ser mitt liv annorlunda ut. På alla sätt. Och jag saknar mitt "gamla" liv alldeles enormt ibland!! I morse när jag var ute med Bella i duggregnet så kvittrade fåglarna så intensiv och så glatt!! Jag fylldes av vårkänslor men även av saknad av gamla tider... Friska tider. När jag skulle fylla 40 (för mer än 11 år sen!!) drabbades jag av nån slags kris,kände mig fet och äcklig. Jag började motionera målmedvetet och gick ner närmre 17 kg på nåt år. Då började jag varje dag med en snabb promenad som senare blev en joggingrunda. Jag gick upp kl 5:20 varenda dag i alla väder och motionerade i ca 45 minuter! Idag påmindes jag om dessa morgnar och fylldes av längtan efter att vara frisk!! Fy vad jag saknar att vara frisk!! Jag saknar den jag var för tio år sen. Även om jag då var stressad jämt och körde på i ett tempo som kanske inte alltid var helt sunt. Men jag var frisk!! Jag kunde göra vad jag ville!! Och jag kunde äta vad jag ville!! Ja,förutom när jag bantade då förstås,hihi. Men det var ju ändå mitt eget val. Dessutom åt jag sånt som jag tyckte var jättegott!! Sallad med kött eller fisk. Jag struntade bara i pasta,potatis,bröd och ris. Sånt som jag egentligen inte är särskilt förtjust i ändå.
Ja tänk vad lite fågelkvitter kan sätta igång i ens hjärna. Och själ...
För att återgå till det jag började med. Att Lars är bortrest. Eftersom jag vill försöka hålla Bellas normala tider så mycket som möjligt så går jag upp vid halv sju och grejar med henne. Det innebär att jag inte äter i min säng innan jag går upp och startar dagen. Och det innebär också att jag inte äter en hel flaska direkt. Jag blir så otålig av att sitta i soffan och äta så himla länge. Så denna veckan kommer jag att få svårt att få i mig tre hela flaskor mat om dan... Men det gör nog inte så mycket. Jag tar igen det nästa vecka👍🏼
Nu ska jag sätta fart för jag måste åka och handla sen.
