Energikrävande.
Min magkänsla hade rätt! Det gick ganska ok med Bella. Hennes problem kommer bl.a ifrån tänderna. Särskilt en av dem som hade väldigt besvärliga rötter. Den är borta nu. Hon blev sövd och veterinären tog hand om henne. Några timmar senare fick vi hämta en nyvaken och ynklig hund...usch det var så synd om henne. Men hon har piggnat till och varit så go och gosig ikväll. Det känns skönt.
Det är på detta jag lagt min energi idag. Utöver det har jag inte gjort många knop. Det funkar liksom inte. Jag tog all energi jag hade för att orka med dagens prövning-vi visste ju inte hur det skulle sluta... Så jag slösade mycket av min energi på oro och olustkänslor.
Jag har kört ett par maskiner tvätt. Att gå ner till tvättstugan och sen upp igen är också energikrävande. Och så tungt... Jag förstår inte hur jobbigt det har blivit med trapporna... Det har försämrats betydligt på kort tid. Precis som det där med att resa mig... Vad är det som händer??? Jag fick ju för mig att försämringarna stannat av för bara några månader (kanske veckor??) sen... Det känns lite olustigt.
Jag lagade fläskpannkaka till Lars och Alma ikväll. (jag försöker laga så mycket mat som möjligt i ugnen istället för på spisen. Vår nya spis har kommit men har inte kopplats in än,väntar på hjälp) Det var längesen sist och jag blev så sugen... Hade även en bunke med coleslaw i kylen. Jag var bara tvungen att smaka lite på båda... Men det var ju givetvis ett stort misstag!! Det blev ingen "nära-döden-upplevelse" som tur var men tillräckligt besvärligt för att jag skulle förbanna mig själv och min glupskhet!!
Och så är det detta med hungern... Det är jättejobbigt att ständigt vara hungrig. Jag tror ändå att det blev lite bättre idag efter att jag laborerat lite med tider och hastigheter... Men samtidigt så var ju inte denna dagen riktigt lik vanliga vardagar. Att oroas för vår kära hunds liv tar på krafterna...
Snart flyttar Alma och då blir vardagarna längre och tråkigare. Men samtidigt så mår jag ju väl av rutiner så på ett vis kan det ju vara skönt när allt lugnat ner sig lite. När den nya vardagen verkligen blivit vardag... Det är ju så det måste vara. Vi får anpassa oss till de nya förutsättningarna och sen försöka komma in i det och till slut gilla läget. Som med allt annat...
