AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag heter Ursula Rollbert. Jag har drabbats av en obotlig muskelsjukdom som heter inklusionskroppsmyosit (IBM). Min blogg ska handla om hur det känns att leva med en obotlig sjukdom.

Solenergi

Publicerad 2016-11-29 06:27:22 i Allmänt,

Tänk vad lite sol kan göra! Den ger mig energi och kraft som inget annat.
När solen försvann ifrån vår terass tog jag en dusch och gjorde mig i ordning. Redo för att "göra nåt". Jag ville ju utnyttja det faktum att jag fått tillbaka lite energi och glädje.
Det finns ett köpcentrum 2 mil härifrån som vi inte varit i än. De har öppet till 22 alla dagar så vi åkte iväg dit. Och det var verkligen ett fint och fräscht köpcentrum! Självklart var Rulle med men jag reste mig och gick lite inne i de mindre butikerna.
Förresten; jag har nog inte berättat att min krycka försvann i samband med den tråkiga händelsen på planet. Det var ingen som tänkte på att den låg däruppe i skåpet ovanför stolarna...
Jag köpte mig en röd fin klänning att ha till jul. Alma handlade mer. Så skoj för henne.
Men detta blev en pärs som kändes... Jag blev så extremt trött och mådde nästan illa innan vi kom hem igen. Jag är nog inte helt återhämtad än... Visserligen blir jag matt och trött efter vissa utflykter hemma också men här kommer det snabbt! Det är som att kroppen redan är så matt,trött och sliten så minsta motgång sätter igång allt direkt!! Det är så tråkigt....
Jag VILL ju så mycket. Jag vill göra saker med Lars och Alma. Vi pratade ju om att åka till Torremolinos en dag. Vi hade tänkt åka till Ikea och handla lite. Men helt ärligt så tror jag inte att jag orkar det.
Jag blir så oerhört besviken på mig själv när jag inte orkar. Jag tycker synd om Lars och Alma som måste dras med mig och visa mig en massa hänsyn. Anpassa sig efter mig och mitt mående.
Mest synd är det om Alma... Både jag och Lars vill ju att hon ska trivas och ha det bra. Inte få långtråkigt och känna sig ensam med oss gamle! Vi vill hitta på saker så att hon har skoj hela tiden.
Fast hon säger själv att hon tycker det är skönt att ta det lugnt. Hon pluggar en hel del också.
Jag tror att hon behöver detta; lugn och ro. Mycket sömn. Sista året på gymnasiet är tufft. Jag tror att hon laddar upp sina batterier just nu. Och det är bra för henne!
Jag har redan börjat oroa mig för hemresan... Jag är inte återställd efter hitresan än men ändå har hemresan börjat spöka i mitt huvud...
Undrar hur lång tid det tar där hemma innan jag återhämtat mig efter denna veckan...? Inte för lång tid hoppas jag... Julen står för dörren och jag har massor att göra innan dess. Det känns dock jätteskönt att jag städade såpass noga innan vi åkte.
Men så till det tråkiga. Jag måste ju nämna det. Även om det är riktigt negativt. Det gäller nacken och axeln... Det går ju aldrig över!! Det går även ner i överarmen och mellan skuldrorna. Jag har så förbannat ont! Och det värker hela tiden. Jag äter mycket värktabletter men de hjälper egentligen inte tycker jag. Jag måste verkligen knäckt till nånting rejält där i flygplansstolen!! Att vila för just detta gör varken till eller från. Det värker hela tiden ändå. Jag är glad över de timmar jag får sova på nätterna,även om det inte är tillräckligt många för att jag ska bli helt utvilad.
Som nu idag; jag vaknade kvart över fem och hade så fruktansvärt ont. Har tagit lite värktabletter och varit uppe på toa. Men kan inte somna om. Det är lite tråkigt. Att få sova till 8 hade ju varit skönt.
Men det ska bli fint väder idag så jag tänker vila i en solstol på förmiddagen igen. Det är ju bästa vilan!!
Solen tar kanske inte så mycket men det gör mig ingenting. Det viktiga är känslan! Att känna solens strålar värma mig-det är fantastiskt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela