AttLevaMedIBM.blogg.se

Jag tänkte förklara "varför" jag har skaffat mej en dator...NU...20 år efter alla andra..😉 Det började ju med den här mobilen..min i-phone...med den fick jag helt plötsligt full tillgång till allt som finns på nätet precis när jag ville.. Men,särskilt ofta blev det inte.. Jag googlade mest om småsaker som jag hört "nåt" om "nånstans".... Så i våras gick jag ju med på Face book. Just det har väl gjort mej mer altiv på nätet...om man får en stund över så är det lätt att ta upp mobilen o "kolla läget"... Jag "följer" det mesta som händer Robbie Williams o runtomkring honom. Häromdan var det jättespännande att följa honom o hans frus värkarbete fram tills den lille sonen föddes😍 Jag "gillar" saker som mina vänner skriver eller lägge upp,plus en del annat som jag faktiskt "gillar". Men den största anledningen till att jag "gillar" inlägg o foton är att jag tycker så synd om den som lagt ut nåt...tänk om den personen blir besviken på mej om jag inte "gillar" det de lagt ut???? Då känner jag mej elak...så därför "gillar" jag allting..😊 Ska försöka sluta med detta beteende!! Grejen är väl den att jag som är så gammal och så ovan vid det här data-användandet så jag har inget bra (o medfött) data-uppförande!! Jag har aldrig lärt mej hur man ska bete sej på nätet... Datorer o internet har inte varit en naturlig del av mitt liv! Tvärtom!! Jag känner mej väldigt osäker på mitt data-beteende.... Men det jag egentligen hade tänkt skriva om ikväll handlar om min längtan efter att få SKRIVA! Jag älskar ju att blogga!! Men inte för att andra ska läsa det jag skriver utan för min egen skull,det är min terapi... Det är här jag får ur mej mina tankar o funderingar. Många kan nog tycka att jag är en gammal töntig kvinna som försöker bete sej ungdomligt. Men det har INGENTING med det att göra! Den största (och enda!!) anledningen till att jag vill skriva ner så mycket personliga tankar o funderingar om min sjukdom är (tror jag!) helt o hållet egoistisk!! Jag BEHÖVER ventilera mina tankar o känslor. Men att SÄGA dem är inte särskilt lätt... Så just därför så SKRIVER jag ner små anekdoter o sånt som jag funderar mkt på. Det är ju därför det här med bloggandet gett mej så himla mkt! Jag lättar lite på trycket helt enkelt... Men bloggandet har gett mej "blodad tand"-jag vill bara skriva mer o mer.... Så slog det mej för några veckor sen!!: Mina barn vet INGENTING om mej,min barndom,min uppväxt,mina nära o kära... Och VEM ska berätta det för dem nu??? Jag har ingen pappa. Jag har ingen mamma. Jag har inga syskon. Jag gar inte ens min bardoms o min uppväxt's omgivningar kvar... För jag var "barn" när jag växte upp i Mönsterås. Jag var tonåring,med allt vad det innebär!!!,i Gnosjö. För att som vuxen bo i Anderstorp... Jag har inga rötter. Jag är fullständigt rot-lös! En dag kommer MINA barn att komma med frågor om hurdan jag var,hurdan mormor/morfar var...mm mm... Den dagen då de vill veta...den dagen vet vi inte om jag har krafter nog att berätta. Eller om jag nånsin får tillbaka kraften... Därför vill jag skriva ner MIN historia. För ingen annan lär göra det... Som sagt så är mina rötter "försvunna" ......så trött...fortsätter imon..måste sova nu!