Hemma igenđ
Vi Ă„kte hem tidigt i morse,Lars skulle ju jobba o jag hade en del att pyssla med hĂ€r hemma. Jag har bl.a varit pĂ„ jobbet o tackat av en jobbarkompis som ska gĂ„ i pension. Det var trevligt att trĂ€ffa alla igen. Vi fick smörgĂ„stĂ„rta o marrĂ€ngtĂ„rta-kĂ€nde mej uppsvullen efterĂ„t! SĂ€rskilt nu nĂ€r jag varit i stugan alldeles ensam-dĂ„ slarvar jag med maten... Jag glömmer bort att Ă€ta liksom,har ju inga tider att passa o gör ju inte av med sĂ„ mkt energi... Jag Ă€ter en avocado m rĂ€kor o flingsalt t lunch o kvĂ€llsmat. DĂ€remellan blir det inte sĂ„ mkt mer. Borde kanske vara ensam lite oftare-sĂ„ kunde jag kanske gĂ„ ner nĂ„gra kilo,vilket skulle vara vĂ€lbehövligt...đ
Har funderat mycket pÄ det hÀr med vikten... Det borde ju vara bra om jag kunde lÀgga om kosten sÄ att jag gick ner i vikt,för jag tÀnker att ju mer jag vÀger desto jobbigare blir det för mina redan svaga muskler att bÀra runt pÄ mej...
NÀr jag nu inte kan motionera nÄt nÀmnvÀrt sÄ Àr det ju Ànnu viktigare...
Samtidigt sÄ "borde" jag ju kunna gÄ ner en del eftersom det har blivit sÄ jobbigt att Àta...
Usch vad mycket det Ă€r att tĂ€nka pĂ„ hela tiden... Jag kan aldrig slappna av. Mina problem o grubblerier om min sjukdom tar sĂ„ mycket utav den redan lilla energi jag har...Â
Nu ska jag skriva nÄnting som kanske Àr jÀttetokigt o nÀstintill pinsamt...jag kanske har helt fel...jag kanske överdriver o inbillar mej saker som egentligen "inte Àr nÄnting!!"
Men jag tycker sjÀlv att jag har börjat sluddra nÀr jag pratar,det Àr min vÀnstra kind som liksom Àr slapp!! Jag kan inte kontrollera den...Den hÀnger inte riktigt med o ibland fylls liksom hela kinden med luft o jag orkar liksom inte tömma den.... Fan va svÄrt att förklara med bara text!!!
Men det Àr (ja,Àven detta!!) en obehaglig kÀnsla...som fÄr mej att grubbla,oroa mej o som gör mej uppgiven o apatisk.
OM det nu Ă€r sĂ„ att mitt tal o min röst kommer att pĂ„verkas OCKSĂ
...-DĂ„ vet jag inte hur jag rent psykiskt ska klara det!!
Mitt sjÀlvförtroende Àr redan lÄngt under nollpunkten.
Mitt sjÀlvförakt Àr desto större!!
Jag har snart INGENTING kvar av den "gamla" Ursula.... jag gillade ju henne...men den hÀr nya,konstiga..okÀnda-hur ska jag kunna tycka om henne??? Hon Àr ju precis en sÄn som jag alltid nÀstan föraktat-en latmask som inte gör rÀtt för sej!!!
SÄ hur ska jag kunna lÀra mej att tycka om mitt nya Jag??? Som Àr sÄ lÄngtifrÄn det gamla Jag som det nÄnsin gÄr...
Och om inte Jag tycker om den nya Ursula- hur i helsike ska dÄ nÄn annan kunna göra det???
