Nyvaken
Vaknade för en liten stund sen,känner mej utvilad. Måste sovit jättegott inatt. Nu har jag rullat upp o ligger o tittar ut på en klarblå himmel. Solen skiner men det är lite kyligt,det ser ut som om det är lite frost.
Jag känner mej lugn. Inte stressad över huvud taget. Det är en härlig känsla som jag inte är bortskämd med. Jag känner inte att jag vare sej borde eller måste göra nånting. Jag FÅR ligga här o njuta av morgonen.
Så här borde fler få ha det. Vi stressar ju ihjäl oss med alla våra måsten o krav på oss själva.
Hade jag inte blivit sjuk så hade jag säkert varit den mest stressade utav oss!! Jag höll på att bli galen för ett år sen!! Jag sprang runt runt o gloömde t.o.m bort att andas!!
Det är nu ett år sen jag föll ihop på jobbet. Det har gått ett år utav mitt liv där jag mått sämre än nånsin. Både fysiskt o psykiskt.
Det är först NU,ett år senare som jag börjar acceptera att jag aldrig kommer att bli frisk o att jag måste lära mej att leva på ett nytt o annorlunda vis. Det finns fortfarande stunder där jag faller tillbaka till mitt gamla,stressade jag. Men de stunderna kommer alltmer sällan.
Som jag skrev innan-det här senaste året har varit mitt livs värsta!! Sjukdomen,oron,mamma.... Men nu tror jag att det håller på att sakta men säkert vända. Åtminstone hoppas jag det.
Så tar jag mej några dagars "ledigt" o njuter av lugnet o ensamheten o laddar mina batterier återigen!!
Så orkar jag förhoppningsvis med vardagen igen när jag kommer hem.
Att leva med ibm är nånting som tar tid att lära sej-men jag är på god väg tycker jag.
